Sida 316
Frontespis ...
Detta sistnämnda vädjande till Katarina II:s känsla af krönta hufvudens solidaritet under franska revolutionens tid är anmärkningsvärdt. Det synes icke hafva förfelat sin verkan; och frågan om amnestien förföll under de följande underhandlingarna. Däremot blefvo Turkiets angelägenheter och frågan om en utvidgad gräns längre fram de tvistefrön, på hvilka fredsunderhandlingen höll på att stranda.
Otåligt väntade konung Gustaf under den närmaste tiden, sedan han framträngt i närheten af den ryska hufvudstaden, svar på detta bref till Galvez; men något sådant afhördes icke. Lyckan gynnade ännu de svenska vapnen vid sjöslaget utanför Fredrikshamn den 15 Maj, men syntes eljest under Maj och Juni månader hafva vändt sig till förmån för Ryssland. Striderna till lands på gränsområdet vid Kymmene, Armfelts nederlag vid Savitaipal och, framför allt, de svenska flottornas instängning i Viborgs hamn syntes åter aflägsna utsigterna till en för Sverige fördelaktig fred. — Men det visade sig ändock, huru angelägen den ryska kejsarinnan var att ej underhandlingarnas tråd afklipptes. Då skriftväxlingen mellan konung Gustaf och den spanske diplomaten i Petersburg ej längre kunde fortsättas, lät kejsarinnan den af henne från början utsedde fredsunderhandlaren, general Igelströhm, öppna en dylik med befälhafvaren för den svenska styrka, som nyss med så mycken mandom fattat fast fot inom det ryska gränsdistrikt, hvilket Igelströhm var satt att försvara. Mellan honom och Armfelt uppstod, under hvarjehanda förevändningar af den förstnämnde, en skriftväxling, som slutligen ledde till fredens afslutande.
Vi låna Armfelts egna ord, i ett bref till konungen rörande öppnandet af dessa underhandlingar.
»General Igelströhm», skrifver han, »med hvilken jag lefvat mycket tillsammans så väl i Petersburg som i Warschau, har
Källa: Project Runeberg ·