Sida 318
missnöjd med »de förnäma, höga och ohöfliga stora herrarna i Petersburg», skrifver hon, men var glad, att hon »ej ödmjukat sig för dem». — Då grefvinnan Armfelt i Maj 1797, lyckligen återställd från sin barnsäng, efter nära ett halft års vistelse i Petersburg anträdde resan till Sverige, hade frågan om Armfelts befordran i Ryssland eller upphäfvandet af hans förvisning icke tagit något steg framåt.
De förhoppningar, som Armfelt ännu hyste att för egen del kunna något härvid uträtta, realiserades ej heller. Af ett personligt sammanträffande med fältmarskalken furst Repnin, som med anledning af ett befaradt bonduppror besökte Kaluga i början af 1797, kunde Armfelt knappast hoppas att påräkna hans inflytande till sin förmån. På följande sätt har han i bref till sin hustru utförligt skildrat sitt samtal med furst Repnin.
»Du vet redan af mitt bref förledne torsdag, att jag var deciderad att ej besvära prins Repnin med min visit . . . Men fantasien föll på gubben att se ett underligt djur, och han chargerade vice-guvernören att ställa till så, att jag skulle komma till honom, efter han mycket önskade göra min bekantskap... Jag spökade ut mig med Dellesalle’s [en emigrerad fransk språkmästares] värja, med en hårpung, köpt hos Prenchikoff etc. etc. och i full skepelse af en tanddoktor presenterade jag mig hos fältmarskalken. Han mottog mig med all möjlig höflighet, och vi hade i dess kabinett en konversation af två timmar, under hvilka han repeterade mig allt det, som blifvit mig af dig och
Källa: Project Runeberg ·