Sida 319
Barthélémy berättadt, och ännu flera besynnerliga particulariteter, bland hvilka en är remarkabel. Han talte mycket väl om den salige matkommissarien Mauritz, dess goda intention, dess désir att se negociationen med giftermålet väl slutad, det förtroende, han hade inspirerat de höga personerna här, m. m. Jag sade därpå, att dess önskan och tänkesätt i den vägen voro allmänna, och att Stedingk visst vore likaså zélé, likaså intresserad som han häruti. — Nej, nej, svarade han, det är han, som tillskapat alla hinder; det visar sig äfven i hans uppförande, och Mauritz har själf flera gånger låtit den högste förstå, att de mesta intriger, krångel och svårigheter hade sin förnämsta källa i denna vedervilja. Du kan tänka, om jag blef förundrad, men jag hesiterade ej, utan sade rent ut min tanke, utan fruktan för hvad på mig personelt kunde falla. Jag målade bägge enligt min öfvertygelse och sade, att om jag än continuerade att vara victime af min honnêteté, ansåg jag som en skyldighet att ej dölja sanningen. — »Ni ären då ej vänner, Mauritz och Ni?» — Nej, icke intima, men såsom man är det i stora världen. Dessutom, vore han [också] min vän, så tycker jag mig ej böra dölja vid detta tillfälle, att han, för att upphöja sig, gör en annan tort. — »Kan jag skrifva detta och hela vår konversation? Vill Ni, att jag skall particuliert säga något om Er?» — Att jag af hjärtat önskar giftermålet, och att den störste af alla måtte inse mitt lidande, de oförrätter, jag utstått, och den problematiska ställning, i hvilken jag nu i tre år befunnit mig.»
»Därifrån föllo vi på Gefle riksdags beslut relativement till giftermålet, däri jag sade sanningen, som i det öfriga, med det tillägg, att under regencen möjligt vore, att man häri, som i allt annat, brukat les voies et les moyens des faussaires publics et particuliers. Därifrån föllo vi på 1720 års regeringsform, mot hvilken jag gjorde en violente sortie. »Efter vi äro så uppriktiga, sade den store herrn, så tillåt mig att säga, att Ryssland ej har att optera, om ej en parfaite harmonie blir établerad emellan rikena, och att då den regeringsformen är och blir dess enda säkerhet.» Jag bevisade tant bien que mal, att den entreprisen blefve chimérique, t. o. m. omöjlig, då nationen, som nu älskade sin konung och estimerade hans försigtighet, hans förstånd och ekonomi, ej kunde vilja något bättre än de hafva. Enfin, nästan ingen hufvudpunkt blef odiskuterad, och vi äta i dag middag tillsammans.»
Källa: Project Runeberg ·