Sida 320
Större förväntningar fäste Armfelt vid det besök i den lilla staden, som kejsar Paul kort därefter antogs komma att göra efter kröningsfesten i Moskwa. Han hoppades då få tillfälle att personligen inför kejsaren framställa sina önskningar; och han kunde väl hafva grund att hoppas något genom intrycket af sin personlighet, som vid så många af Europas hof, inför så många af dess furstar, ådragit sig uppmärksamhet. Stora festförberedelser gjordes i det stilla Kaluga. Armfelt var formligen anmodad, på grund af sin erfarenhet från stora världen, att deltaga i festkomiténs öfverläggningar. Men — kejsaren tog en annan väg från Moskwa till Petersburg; och så väl festförberedelserna i Kaluga, som Armfelts förhoppningar togo sålunda ett snöpligt slut.
Underrättelserna från Sverige vid samma tid voro ej heller egnade att stärka hoppet om bättre utsigter. Armfelt ansåg såsom dåliga tecken för sin framtid, att efter konungens myndighetsförklaring ingen förändring inträffat i Gyldenstolpes, hans gamle guvernörs, öde, och att Ehrenström fortfarande hölls i fängelse, oaktadt denne under processen »deployerat en karakter och sentiments, som vår unga kung bort estimera, om han ej vore ledd bakom ljuset». »I Gyldenstolpes behandling» — den var, enligt hvad grefvinnan Armfelt berättat, föranledd af konungens missnöje därföre, att Gyldenstolpe missbrukat sin ställning och konungens förtroende för att söka föra honom bakom ljuset — »ser jag min dom, skref Armfelt; ty han har icke abuserat af konungens vänskap och förtroende, utom vis-à-vis mig: kungens korrespondans med mig, som han förde, och mina bref, som han gaf fram, m. m. Således är svaret tydligt, mera för mig än för den stackars ruttna gubben; och därvid skola vi hålla oss och taga afsked af det kära Sverige för evigt.»
*
Källa: Project Runeberg ·