Sida 329
var hos hertiginnan af Kurland på Löbichau och hos hennes dotter, prinsessan af Sagan, på slottet Sagan i Schlesien. Hans vistelse i denna krets blef under dessa år af den hemlöse vandrarens oroliga, bekymmerfulla, af växlande framtidsplaner fyllda lif en idyll, som icke saknade sin romantik.
Yttre förhållanden, så väl de enskilda, i hvilka Armfelt befann sig, som tidehvarfvets omstörtningar och oberäkneliga skiften, medförde detta ständiga kringirrande, vida mer än egen smak och böjelse. »I detta tidehvarf — säger han en gång vemodigt — och med de händelser det medför, är bäst att hafva sin bien-être i en kappsäck och lefva du jour au lendemain.» »Jag gör som fågeln — skrifver han en annan gång, kort sedan hans familj begifvit sig till Sverige — som hoppar från gren till gren och söker en plats, där han kan trifvas; om han finner en sådan, är han lycklig. Hvad mig angår, skall jag icke upphöra att söka, ända till det ögonblick, då ni, mina älskade, kunna återförena er med mig.» I missmodiga ögonblick kunde han utlåta sig annorlunda: »Det är fatalt att ej hafva en fixité i sina projekter; det är fatalare att par principe ej vilja hafva det. Denna impression hörer till en lång olycka, förakt för största klassen af människor.»
Armfelts sociala ställning under dessa år var dock ingalunda förödmjukande eller oansenlig, huru bitter än hemlösheten stundom kunde kännas. Öfverallt mottogs han med utmärkelse och blef, på grund af sina lefnadsöden och sina personliga egenskaper, en af samtidens mest firade personer. Hans namn var kändt öfver hela Europa, och den förföljelse, han utstått, hade icke undgått att åt honom förvärfva ökade sympatier inom de kretsar i utlandet, där han vistades. Mängden af Europas aristokrati, liksom den svenske flyktingen franska revolutionens och jakobinismens svurna motståndare, såg i honom, ett offer för ridderliga och monarkiska tänkesätt . Hans yttre företräden, hvilka öfverallt genast
Källa: Project Runeberg ·