Sida 332
beslöto makarna Armfelt att för den närmaste framtiden nedslå sina bopålar i Berlin. Under sommaren 1798 genomgick Armfelt, åtföljd af sin familj, en badkur i Karlsbad, hvilken gjorde god verkan, samt tillbragte vintern 1798—99 i Berlin, för att undergå en långvarig och smärtsam operation. Han väntade att denna skulle få en dödlig utgång; att döma efter hans yttranden i förtroliga bref hvarken hoppades eller önskade han, att hans »onyttiga och besvärliga vandel» skulle förlängas. »Gifve Gud, det vore allt!» — utropar han i ett bref till sin moder i Maj 1798. »Då man hvarken lefver sig eller andra till nytta, bör man anse som en nåd af Försynen slutet af kroppens plågor och sinnets sorger.» — Småningom inträdde dock en förbättring, och efter en förnyad Karlsbaderkur på sommaren 1799 kände han sig, säger han, »frisk och rask som en pojke». Fullkomligt återställd blef han dock icke, och ständigt återkommande anfall af sjukdomen lade honom mera än en gång under den tid, vi här skildra, vanmäktig på sjukbädden.
Till sjukdomen kommo äfven under vistelsen i Berlin 1798—99 ekonomiska bekymmer. Utom den ryska pensionen, hvars utbetalning ofta fördröjdes, påräknades en måttlig inkomst från Sverige af den förmögenhet, som grefvinnan Armfelt vid sitt besök i Sverige 1797 lyckats rädda åt familjen i sitt och sina barns namn. Äfven dessa medel uteblefvo dock längre än som varit väntadt; och det blef nödigt att pantsätta och sälja nipper och pretiosa, som räddats undan skeppsbrottet. Penninghjälp anlände omsider från Sverige och Finland; och fattigdomen i egentlig mening torde lika litet i Berlin som i Kaluga hafva gifvit sin prägel åt familjens lif. Det var dock ekonomiska hänsyn, jämte hoppet att genom personlig närvaro kunna tillgodose husets intressen, som gjorde att grefvinnan Armfelt med sina barn i Maj 1799 lemnade Berlin, för att tillbringa den närmaste tiden i Sverige och på Åminne i Finland. Under denna vistelse i Berlin hade Armfelt själf nästan uppgifvit tanken på att återvända till Sverige. »På Sverige är ej mer att tänka, skref han
Källa: Project Runeberg ·