Sida 382
Åtskilliga angelägenheter kallade Armfelt till Ryssland, dels för egen räkning, dels för den familjs, hvilken han nu för sista gången såg endrägtigt församlad på slottet Sagan. Det kurländska arfvet var till en betydlig del placeradt i Ryssland; åtgärder behöfde vidtagas för att ej för all framtid förblifva i ryskt beroende, hvilket under kejsar Pauls despotiska regemente kunde medföra sina vådor; och Armfelt skulle i Petersburg å de kurländska furstinnornas vägnar härom underhandla med »favoriterna, hvilka gärna ville göra sig penningar». För egen del ville han söka utverka att i stället för sin ryska pension af 5000 rubel, hvilken utföll tämligen oregelbundet, få ett kapital på en gång, motsvarande sammanlagda pensionsbeloppet för tolf år.
Tanken att bosätta sig i Ryssland och där söka sin framtid var numera fullständigt öfvergifven, och förhållandena voro ingalunda lockande. Ej blott därföre att, såsom Armfelt säger i ett bref, »sedan Sprengtporten gjort så stor lycka i Ryssland, där ej var något att hoppas för hederligt folk». De underrättelser om den halft vansinnige kejsar Pauls framfart, som han erfarit, särskildt genom sin forna reskamrat furstinnan Menschikoff, som han återsåg, åldrad och affallen, i Töplitz 1800, hade förtagit all lust hos Armfelt att »gôuter les délices de la Russie.» Det var därför icke utan farhågor, som han beslöt att göra denna resa. »Visst är Paul rasande, skrifver han dock i September 1800 till sin hustru, men tio à tolf dagar måtte man väl kunna få styr på honom, om man klär ut sig och bär sig åt som han vill.» Armfelt var emellertid angelägen att finna kejsaren i så gynnsam stämning som möjligt; och så väl från Wien, genom drottningen af Neapel och hennes minister Serra Capriola, som från Stockholm, genom ryske ambassadören Budberg, hade han låtit på förhand till det bästa rekommendera sig hos den nyckfulle själfherskaren.
Källa: Project Runeberg ·