Sida 60
uttalat den önskan, att jag genast skulle begifva mig till hans högqvarter. Konungen bodde i ett karthusianerkloster en half mil från Trier. Jag hade all möda i världen att få mina kappsäckar öppnade och att kläda mig, för att ej komma för sent, ty klockan hade nyss slagit 6. Emellertid fick min officer icke vänta länge; han red framför min vagn och gjorde ett förfärligt larm för att få vägen fri. Han visade därvid ganska liten uppmärksamhet, t. o. m. mot franska generalspersoner, som kommo oss i vägen. Jag uttryckte min förvåning däröfver, och han svarade med en tysk kötted: »Man får lära dem folkvett; de där kalla oss sina hjälptrupper, fastän de utan oss skulle sakna allting»!
»Då jag kom fram till konungens högqvarter, mötte jag ingen människa. H. M:t stod vid sitt fönster, när jag gick öfver gården; officern, som ledsagat mig, visade mig den trappa, där jag borde stiga upp, och en kammartjenare öppnade dörren för mig. Konungen mottog mig med en utsökt vänlighet och kom ihåg, att han sett mig 1779 i Berlin och Potsdam, då jag uppvaktat honom, på den tiden då han endast var kronprins och strängt hållen af konungen. Vi talte länge och mycket om Gustaf III. Jag berättade honom några detaljer om mordgärningen och om konungens död, äfvensom om riksdagen i Gefle. Han visade mycket deltagande öfver dessa sorgliga tilldragelser och sade: Det är att önska att hans son må undslippa hans öde; ty ni vet väl att de sammansvurna icke skola straffas? — Är det möjligt, E. M:t, utropade jag, att man tillåter sig en dylik skandal, för att icke säga någonting värre! — Det är endast allt för sannt, tillade H. M:t; jag har nyss fått tillförlitliga underrättelser därom från Stockholm , hvilka äfven säga mig, att Ni, min kära general, kommer att förlora er plats såsom öfverståthållare i Stockholm. — Hvad det sistnämnda beträffar, svarade jag, så har jag haft en liten notis därom, innan jag reste från Koblentz till Trier . — I hvarje fall, återtog konungen med godhet, är ni icke en man, som bör komma att sakna anställning, om ert fädernesland förskjuter er. — Oförmärkt återvände samtalet på den unge konungen och på de goda förhoppningar, som man redan kunde fästa vid honom. Konungen syntes i hög grad intagen till hans fördel. Jag aktade mig naturligtvis noga att förminska denna goda tanke; men jag dolde icke
Källa: Project Runeberg ·