Sida 63
mig oskickligt, och skyndade att förklara honom, att jag vid den sena aftontimme, då jag skildes från H. M:t, icke kunnat göra hertigen min uppvaktning, samt att jag själf skulle anse mig hafva begått en obetänksamhet, om jag icke trott, att konungen på sätt och vis gifvit sitt tillstånd därtill. — ’I hvarje fall är jag mycket glad att träffa Er, herr general; rid litet längre fram, så träffar Ni H. M:t’! Han talade nu visserligen ur en mildare ton, men jag märkte väl, att han var stött, och att den del af mitt svar, hvari jag velat stödja mig på konungens auktoritet, alldeles icke behagat honom. Han lemnade mig i sporrsträck, och vi redo fram i sakta mak».
»Ett ögonblick därefter kom baron d’Albedyhl fram till mig och sade: Då jag icke såg Er komma, trodde jag att Ni var i lägret; låt oss nu skynda oss, tillade han, att hinna fatt H. M:t, som nyss passerat bron med prinsen af Nassau. — Det är godt och väl, svarade jag, men Ni vet kanske icke, att jag nyss mött hertigen af Braunschweig, som syntes högst förvånad och t. o. m. missnöjd öfver att finna mig här. — För tusan! sade han, jag skyndar att underrätta konungen. — I så fall, svarade jag, skall jag icke brådska med att komma längre fram. — Han red åstad, kom snart tillbaka och sade, att hertigen beklagat sig hos H. M:t öfver min obetänksamhet, och att det såg ut, som om han icke funnit mina skäl antagliga. — Då saken står så till, svarade jag, så tillåt, att jag ensam i Hans Durchlauchts ögon får bära skulden för ett steg, som kanske varit oregelbundet. Jag ber Er, herr baron, att lägga mig för H. M:ts fötter och säga H. M:t, att det ögonblick, då jag skulle kunna få uppvakta honom, skulle vara mig dyrbart; men att jag tror, att jag snarare visar honom min djupa vördnad genom att ej nalkas honom, än genom att synas hafva hans tillstånd att göra något, som vore misshagligt för hertigen af Braunschweig».
»Baron d’Albedyhl lemnade mig, helt belåten att vara mig qvitt, och jag tänkte på att begifva mig tillbaka till Trier, utan att hafva sett mer än en skugga af den preussiska arméen, som jag varit så nyfiken att få se manövrera. Då dagen började gry, och flera regementen redan svängde upp för att bilda kolonner, stannade jag likväl, för att på långt håll se huru lägret bröt upp. Hertigen af Braunschweig red omkring i fullt språng med några få följeslagare och syntes mycket lägga sig i alla detaljer och i den ordning, som borde iakttagas. Likväl ville olyckan, att det fanns regementen, hvilkas artilleri icke kom i tid, och andra, hvilkas tross kommit bort i oredan, och som, åtminstone i första ögonblicket, tagit miste om vägen. Jag såg
Källa: Project Runeberg ·