Tillbaka Read Runeberg

3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt

Originalsida 65
Originalsida 65
Originalsida 64
Originalsida 65
64–65

Sida 65

var genom sitt militära pedanteri icke rätte mannen att föra ett fälttåg mot de entusiastiska skaror, som under Kellermann och Dumouriez mötte vid franska gränsen. Ödesdigert hade dröjsmålet med preussiska arméens uppbrott visat sig: ett oupphörligt regnande på hösten gjorde framryckandet på de uppblötta vägarna i östra Frankrike synnerligen mödosamt, och företagets högst stående ledare, koalitionens Agamemnon i detta trojanska krig, blef, såsom en af denna tids skildrare uttrycker sig, »l’Agamemnon retenu dans la boue» . Utan nederlag, men också utan ära, utfördes det preussiska fälttåget i Frankrike på hösten 1792: Longvvy och Verdun, som strax i början fallit i preussarnas händer, utrymdes ånyo; kanonaden vid Valmy blef utan resultat. I slutet af Oktober hade den stolta preussiska arméen åter tågat tillbaka öfver gränsen; underhandlingar om fred pågingo mellan revolutionsgeneralen Dumouriez och den preussiske konungen, som så förhoppningsfullt velat tåga direkt på Paris; hans generalissimus, hertigen af Braunschweig, som sett sina lagrar från sju-åriga kriget blekna, understödde dessa fredsförslag på det ifrigaste.

*

Om Armfelt, oaktadt alla sympatier för den sak, som väpnat Preussen och Österrike mot Frankrike, icke utan en viss känsla af sviken förväntan bevittnade de här skildrade uppträden i fälttågets början, så voro de intryck och känslor, som anblicken af de franska emigranterna väckte hos honom, icke mindre blandade.

Vi hafva sett, att han med smärta och öfverraskning förnummit, att de franska ädlingar, som gingo att strida för den »skönaste och ädlaste sak», och hvilka året förut i så hög grad förstått att väcka hans konungs ridderliga deltagande, ingalunda betraktades med samma sympati af dem, som på närmare håll kunnat iakttaga deras görande och låtande. I början var han benägen att se orsaken härtill i de revolutionära idéer, som gripit omkring sig äfven i Tyskland; men han fann, ehuru ogärna, att de franska prinsarna och deras omgifning ej voro utan sin skuld däri.

Strängt har en stor del af samtiden, ännu strängare historien dömt den franska emigrationen, särskildt under de första

Källa: Project Runeberg ·