Sida 158
Armfelt fann detta bref »oanständigt» och mottog det med liflig förtrytelse. Han ansåg det vägrande svaret förebåda ett anfall och gjorde sig beredd att mottaga det. »Nu gäller det att passa upp», skref han till Posse, sedan han erfarit att underhandlingen misslyckats; »icke mot stora företag — dessa äro icke att förvänta — men andra knep och posteringars enlevement, m. m.» Till konungen — han vistades då på Åland — afsändes genast en kurir med underrättelse om utgången; men Armfelt, som kände monarkens lynne, ansåg ej rådligt att bifoga prinsens af Augustenburg bref, för att ej öka hans irritation. Detta synes emellertid hafva väckt konungens misstankar, och han infordrade genast genom hertig Karl originalbrefven. De afgingo naturligsvis strax med kurir: Armfelt förutsåg, att »Sa Majesté en aura beaucoup d’humeur». Angelägen som konungen var om utverkandet af stillestånd, befallte han dock på samma gång Armfelt att tillkännagifva, att förslaget att sända en dansk kurir genom Sverige till Köpenhamn ej mötte hinder. Genom Posse afsändes ett sådant meddelande till prinsens adjutant Mejlænder, men denne svarade, att någon kurir ej komme att afgå.
Underhandlingen hade sålunda misslyckats. På krigets gång hade detta intet inflytande, ty ett stillestånd fortfor att faktiskt ega rum, ehuru man å svensk sida med bekymmer syntes vänta ett fientligt anfall. Armfelt skref under dessa dagar till sin hustru: »Jag kan ej nu lemna befälet: i farans stund och då allt går på tok, är min post på brädden af
Källa: Project Runeberg ·