Sida 159
fosterlandets graf, för att däri störta mig, då det ej mer kan frälsas. Intet är grufligare än tanken att öfverlefva det, dess ära och själfständighet. Hvad är en individs existens i det hela?»
*
Det var under denna mörka sinnesstämning, som Armfelt d. 15 Aug. öfverraskades af konungens befallning, utfärdad Grelsby d. 9 Augusti, att lemna sitt befäl till krigspresidenten general Cederström och att begifva sig till sin egendom, för att där afvakta konungens vidare befallning.
Det var ett afsked i uppenbar onåd. Hvarföre? — därom sväfvade Armfelt i fullständig okunnighet, så väl som hans omgifning. Underhandlingarnas misslyckande kunde endast vara den skenbara anledningen, ty deras utgång hade ej berott på Armfelt; och under gränskriget hade intet förefallit, som kunde föranleda en sådan åtgärd som befälhafvarens afskedande.
Tanken på Armfelts skiljande från befälet var gammal hos konungen; hans onåd var, såsom vi sett, tydlig ända sedan slutet af Maj, då konungen gjorde honom ansvarig för att Norge ej blifvit eröfradt »slutet af Mars eller början af April» — innan trupperna voro i stånd att marschera! Att arméns verksamhet sedan dess förlamats genom konungens egna befallningar, särskildt genom hans order att tåga tillbaka öfver gränsen, var något som den egensinnige monarken ej kunde eller ville inse. Hans stämning mot Armfelt hade ej mildrats genom det oförbehållsamma sätt, hvarpå denne låtit förstå sitt missnöje med krigets ledning från hufvudstaden, och genom hans sarkasmer öfver krigskollegium och Tibell, hvilka säkert ej undgingo konungens öron. Redan under konungens resa till Finland i förra delen af Juli 1808, skrifver en samtida i Gustaf IV Adolfs närmaste omgifning, talade han om »Armfelts dåliga campagne och nämnde på långt håll, att han skulle mista befälet. Presidenten Cederström berömdes och designerades till efterträdare». Utgången af underhandlingen om stillestånd
Källa: Project Runeberg ·