Sida 161
den norske öfverbefälhafvaren eller mot Sveriges lagliga regering alldeles icke egt rum med Armfelts vetskap och medan han förde befälet vid vestra armén.
Den som utan förutfattade meningar i sin helhet genomgår dessa brefväxlingar, skall finna, att Armfelt och hans män, under alla bekymmer öfver mötande svårigheter, såsom redliga krigare sökte göra fienden motstånd, så vidt det var behöfligt och förenligt med den anbefallda defensiva hållningen. Obestridlig var väl Armfelts önskan att vinna stillestånd och få slut på kriget, obestridligt äfven hans missnöje med dess ledning från Stockholm. Otvifvelaktigt utbildade sig äfven under gränsbevakningen förbindelser mellan befäl och soldater å ömse sidor, hvilka snarare hade en vänskaplig än en fientlig karakter. Sedan svenskarna gått tillbaka öfver gränsen, var kriget ej längre så populärt i Norge; landets fattigdom och den spärrade tillförseln gjorde, att freden äfven där var efterlängtad; och Armfelt ville begagna denna stämning för sitt syfte. Men allt detta innebar dock inga hemliga stämplingar. Om än dessa önskningar att åstadkomma en fred, som för Sverige var i hög grad önskvärd, kunna anses såsom en »politik på egen hand», så är
Källa: Project Runeberg ·