Sida 213
förmoda, att ett parti för honom funnes till. Jag bryr mig icke om hvad emigranterna säga härom, men i Ryssland och i Tyskland måste mitt uppförande under denna tid förefalla obegripligt. Det har emellertid haft till mål att rädda dessa olyckligas lif och att bereda detta barn en utväg — och jag vågar säga en säker, att en gång få bestiga sina fäders tron, när han har hunnit den ålder, att han kan visa sig i spetsen för sina vänner.»
Om denna »utväg» lemnar Armfelts öfriga brefväxling tillräckliga upplysningar. Det var genom den nye tronföljaren själf som den skulle beredas.
Ryktet hade intet annat än det allra bästa att förtälja om Karl Augusts personliga egenskaper. Den omständigheten att den nye tronföljaren var ogift och sades ärna förblifva det, syntes kunna öppna utsigten att genom vinnande af hans förtroende lättare hinna målet, prins Gustafs arfsföljd, än genom fortsättande af tvisten med dem, som kallat Karl August till tronens trappsteg.
Tanken härpå omfattades med lifligt intresse af Armfelt, som sedan gammalt hyste aktning för den nye kronprinsen, i hvilken han under norska fälttåget lärt känna en skicklig motståndare. Rik på utvägar och företagsam som alltid, sökte han, redan innan Karl August hunnit till Sverige, att betaga honom misstankarna mot det gustavianska partiet och stämma honom gynnsamt för dess planer. Han tillskref kronprinsen ett anonymt bref, som på samma gång är en vidlyftig politisk uppsats. Efter en inledande öfversigt öfver de senaste åren af Sveriges historia och en karakteristik af de mest framstående personerna — allt naturligtvis färglagdt i öfverensstämmelse med Armfelts starkt subjektiva uppfattning och ingalunda af oomtvistelig sannfärdighet — framställde han här formligen förslaget, att den nye kronprinsen skulle adoptera prins Gustaf.
Brefvet var af följande lydelse:
«En person, som har den lyckan att känna T. och som vet att värdera Edra goda egenskaper, har ansett som en pligt
Källa: Project Runeberg ·