Sida 214
att taga till pennan utan att teckna sitt namn, och det för att gifva T. del af några lika märkliga som intressanta observationer. — Dessa äro nyligen gjorda i det land, hvilket valt Er till tronföljare, och driffjädern till den kännedom, man sökt, och den del man ger T. däraf, fordrar blott för en kort tid bibehållandet af anonymen.»
»Med den sanna högaktning, jag hyser för T. person, kan jag ej annat än lyckönska Er till det svåra, men hedrande kall, hvilket skall föra Ert namn till odödligheten och Ert minne till samma heliga känsla som den, hvilken i Sverige alltid öfverlefvat dess stora och goda regenter. — Jag älskar Sverige och svenska nationen i allmänhet, där jag i 11 månader, ehuru litet känd eller ansedd som observatör, njutit en höflighet och aktning, som tillhöra forntidens ärbarhet och hospitalité, och det under en tidpunkt, ofta lika nära despotismens åskslag, som anarkiens raseri.»
»Jag kom till Sverige någon tid före Gustaf Adolfs arrestering, och vill i korthet gifva några notioner om de märkeligare epoker, som föregått detta politiska uppträde. Efter Gustaf III:s död var Sverige långt ifrån att vara olyckligt, ehuru denne konung blef ett offer för en oklok och omogen faktions raseri. Denna faktion förtjenar en noga uppmärksamhet, efter Ni alltid skall återfinna honom, dels styrande, dels blott inflytande, men alltid färdig att sätta allt på spel för att komma till sitt dolda ändamål, och alltid farlig för regenten och det samband emellan honom och nationen, som för denna senares ära och själfständighet är så nödvändigt.»
»Gustaf III hade gjort stora misstag, begått stora fel, men han egde både snille och ståndaktighet i karakteren för att kunna rätta dem. Den regering, som påföljde hans död, hade ofelbart blifvit för Sverige förmånlig, oaktadt alla olägenheter, en förmyndarestyrelse alltid skall medföra, om ej en människa, lika galen af poltroneri som högfärd, bemästrat sig regentens förtroende och liksom våldfört dess känslor. Denne man liksom förklarade sig chef för den faktion, hvilken mördat Gustaf III, och gaf åt sina jakobinska grundsatser så despotiska former, så att nationen suckade efter den dag, då den unge konungen själf skulle mottaga styrelsen. Denna med otålighet efterlängtade dag kom; och aldrig har en konung på Svea tron haft ett mer lysande ögonblick än Gustaf Adolf, då han samlade rikets ständer i Norrköping. Hade han egt riktiga begrepp om sina rättigheter och sitt folks pligter, eller om hans rådgifvare velat eller kunnat verka på honom och förmått honom följa en riktig väg,
Källa: Project Runeberg ·