Sida 216
taga styrelsen under hvad form som helst. Emellertid ökade sig farorna, och Sveriges undergång var när. Flera planer gjordes till dess frälsning genom en revolution; alla höga ämbetsmän, som kunde verka, anlitades, alla funno nödvändigheten däraf, men ingen vågade eller ville vara hufvudman för ett så betydande företag. Med någon kännedom af tillståndet utom och inom riket, allmänna missnöjet och förtviflan samt Gustaf Adolfs lynne i faror, kunde ingen tillbakahållas af fruktan. Men då man icke föres af passioner och verkligen älskar sitt fosterland, tvekar man att omkullkasta den samhällsförfattning, hvilken anses som grundvalen för dess bestånd, så mycket mer betydande, som alltid revolutioner medföra upphörandet af alla andra rättigheter och pligter, än de, som af våld och en tillfällig makt statueras.»
»Öfverstelöjtnant Adlersparre, chef för en utvald kår, ledsnade vid denna villrådighet i beslut, som visade sig i hufvudstaden, och efter en väl skrifven proklamations utfärdande — som varit fullkomlig, om den icke nästan i alla punkter blifvit utan verkställighet — satte han sig i marsch mot Stockholm. Detta steg hade kunnat blifva signalen till ett inbördes krig och Sveriges totala undergång, om konungen, i stället för att yttra ett taget beslut att förstöra banken och all enskild och allmän kredit och lemna sin hufvudstad till rof åt den fullkomligaste pöbelanarki, till dess den af ryssarna finge undergå en ny plundring, kastat sig i armarna på sin farbror, begagnat den vördnad och det förtroende, man hade för denne furste, brukat den makt, som all laglig styrelse eger, och den krigslydnads verksamhet, som då ännu var i armén. Han hade då ej allenast för sin person kunnat undankomma, utan äfven egt styrka nog att bjuda vermländska fördelningen spetsen, i fall denna ej funnit sig nödsakad att förena sig med ryssarna, som långt förr än denna hade varit i Stockholm. — Men Gustaf Adolf gjorde allt för att tvinga de trognaste af dess undersåtar att lemna honom till sitt öde; och general Adlercreutz, som var den enda man med erkänd kredit i hufvudstaden, måste göra bruk af det kalla mod, som utmärker denne krigare, för att betaga konungen all frihet att än mer skada sig själf och staten, och för att stadga allmänt lugn och enskild säkerhet, hvarför Adlercreutz’ moraliska egenskaper nu mer blefvo den enda borgen.»
»Adlersparre blef i Örebro underrättad om konungens arrestering och de mått och steg, man för momenten tagit; och från den stunden förvandlade sig eller tillintetgjordes allt hvad
Källa: Project Runeberg ·