Sida 286
Med ett par af männen från 1788, J. A. Jägerhorn af Spurila och G. Ladau, har Armfelt dock måst underhålla skriftlig förbindelse. Den sistnämnde, i Finland allmänt ansedd som rysk spion, utnämndes 1811 till finsk postdirektör med säte i regeringskonseljen, hvilket i Finland väckte mycket ond blod och lades Armfelt till last. Enligt hvad Armfelt i sina bref upprepade gånger försäkrar, hade han dock ingen del i Ladaus befordran, som var afgjord, innan han öfvertog ordförandeskapet i finska kommittén. Jägerhorn — Jan Anders Fredriksson hette han ännu i Sverige, enligt domen öfver honom såsom Anjala-männens sändebud i Petersburg — hoppades ännu att få spela en rol i sitt fosterland, hvars »själfständighet» han 1788 på ett så förvändt sätt hoppats befrämja; han hade i Petersburg gått Finlands därvarande styrelse under Speranskis tid tillhanda. Denne man inställde sig hos Armfelt kort efter hans ankomst till Petersburg på våren 1811 och afhandlade med honom frågan om organisationen af finska kommittén i Petersburg, hvars inrättande han ifrigt påyrkade, i afsigt att själf där få en plats. I en vidlyftig promemoria, lemnad till Armfelt, dat. 12 Maj 1811 (gamla stilen), utvecklade Jägerhorn sina åsigter om dess organisation och arbetsfördelning samt lemnade en förslagslista till kommitté-ledamöter. Däri nämndes, förutom han själf och Aminoff,
Källa: Project Runeberg ·