Sida 49
Det blef Armfelts lott att på en af de mest bemärkta platserna deltaga i större delen af detta krig och i de långa förberedelserna därtill. I den enda vapenbragd af större betydenhet, som därunder utfördes af de svenska trupperna, hade Armfelt den väsentligaste delen, men han var ej utan sin stora del i det nederlag, som följde kort därefter. Personlig tapperhet ådagalade han nu, som fordom vid Elgsö och Savitaipal, och han kom ej heller nu oskadd ur striden. Innan krigets sista olyckliga skede under konungens egen ledning tagit sin början, hade Armfelt, sårad i striden, nedlagt sitt befäl; han slapp att bevittna Stralsunds nesliga öfverlemnande till fransmännen och Pommerns utrymning. Under två och ett halft år hade han dock dessförinnan närmast under Pommerns generalguvernör, friherre H. H. von Essen, varit högste militärbefälhafvare i detta land.
Större delen af åren 1805 och 1806 tillbragte Armfelt under en skäligen enformig garnisonstjenst i det tysta Stralsund och under arbete med dess sättande i försvarstillstånd. Då han emottog sitt generalbefäl, kort sedan han blifvit återkallad från Wien, var det ingalunda hans afsigt att stanna längre tid i denna ställning. Så länge utsigterna voro krigiska, ville han dock icke lemna denna förtroendepost. »Jag är skyldig att våga lif och blod för konung och fädernesland», skrifver han på hösten 1804. »Jag måste visa världen mina förföljares nedrighet; och ingen annan general skulle åtaga sig detta uppdrag med de små medel, som vi kunna använda utan att skada statens finanser.» »Så länge all fara ej är öfver», heter det på sommaren 1805, »glömmer jag allt enskildt för att i slutet af min vandel ej dementera de principer, för hvilka jag beständigt varit ett offer, men som inga omständigheter och ingen dödlig kunnat förändra.» — Men större delen af 1805 gick till ända, utan att något krig syntes blifva af. Själf önskade Armfelt att återvända till fäderneslandet, från hvilket han varit skild i tolf år. Konungen hade föreslagit honom blifva generalguvernör i Finland, och redan från Wien skref Armfelt till konungen om detta förslag som en afgjord sak.
Källa: Project Runeberg ·