Sida 50
Andra framtidsplaner gingo ut på att han skulle mottaga en ny beskickning i Köpenhamn, Petersburg eller London, sedan Berlinerhofvet afböjt hans mottagande på den efter L. v. Engeström lediga svenska ministerposten därstädes.
Armfelt själf tillskref till en början sina gamla motståndare i Stockholm alla dessa planers misslyckande. Han ansåg, kanske ej utan grund, att många af konungens rådgifvare helst såge, att han hölls på afstånd. »En ämbetsmannaliga (oberäknadt alla andra ligor) formerade sig, skref han, för att hindra min återkomst till fäderneslandet, och i synnerhet att jag där skulle bekläda ett ämbete, som skulle sätta mig i stånd att utmärka hvar och en efter förtjenst.» Icke ens till Skåne, hvarest ett öfningsläger var anordnadt under sommaren 1805, kallades Armfelt, då konungen vistades där; och den permission, som han vid denna tid begärt, för att i enskilda angelägenheter resa till Finland, beviljades först mot sommarens slut, då den ej kunde mottagas. Själf skämtade han öfver att det i Sverige ansågs, att »general Armfelt satt på fästning i Stralsund»; men hans otålighet växte, och tanken att taga afsked ur statstjensten eller att gå i utländsk tjenst framträder ofta i hans bref från denna tid, till dess att krigets utbrott mot slutet af 1805 gjorde slut på dylika sväfvande planer.
Ingenting skulle emellertid vara oriktigare än att tillskrifva Armfelts qvarhållande i Pommern någon ovilja eller onåd från konungens sida. Tvärtom, han stod fortfarande i högsta gunst; konungens bref från denna tid till honom bära därom vittne. Då Gustaf IV Adolf tidigt på nyåret 1805 lemnade Stralsund,
Källa: Project Runeberg ·