Sida 70
sagt, »que celui qui voulait apprendre une manière inconnue jusqu’ici de faire la guerre, n’avait qu’à s’adresser au roi de Suède et voir ses campagnes».
I Berlin erhöll Armfelt befallning att ofördröjligen begifva sig till konungens högqvarter, och han skyndade att uppsöka Gustaf Adolf i Lüneburg, där de sista dagarna af 1805 tillbragtes. Från Berlin medförde han den bestämda underrättelsen, att de ryska trupperna i Hannover nu stode under konungens i Preussen befäl. Gustaf Adolf vredgades svårligen: oaktadt sin egen afsägelse ansåg han nämligen, att ryssarna åter stode under hans befäl, sedan den ryske generalen Tolstoy lemnat armén; och Tolstoy hade låtit honom blifva i denna tro. Under vistelsen i Berlin hade Armfelt genom furst Dolgoruki, hvars bekantskap han gjort i Breslau, ifrigt blifvit uppmanad af preussiske utrikesministern baron Hardenberg att söka förmå Gustaf Adolf att skrifva ett bref till Fredrik Wilhelm, hvari omnämndes nödvändigheten att sluta sig tillsammans under den kritiska ställningen, samt att ställa sina trupper under ryskt befäl. I sådant fall ville Preussen garantera Pommerns försvar och subsidiernas bibehållande. Intetdera af dessa förslag hade utsigt att lyckas under den uppretade stämning, hvari konungen nu befann sig. Det enda Armfelt förmådde utverka var, att Sveriges förre chargé d’affaires i Berlin, Brinkman fick befallning att begifva sig till Berlin, tills vidare såsom enskild person; att närma sig Berlinerhofvet ansåg konungen strida både mot sin värdighet och sina förpligtelser såsom allierad.
Om den allmänna ställningen skref Armfelt på nyårsaftonen 1805 till sin hustru: »Galningar och uslingar hafva blifvit uppsatta på tronerna, för att en dristig aventurier så mycket lättare skulle kunna kasta dem under sina fötter. Om Bonaparte kommit till under Katarina II:s, Fredrik II:s och Gustaf III:s regering, så hade han ej spelt en betydligare rol i världshistorien än Ravaillac, Cartouche, Rienzi etc. C’est la petitesse extrême des autres, qui rehausse cette figure devenue si colossale... I den olyckliga politiska ställning, vi oss befinna genom vårt usla deltagande i en den hufvudlösaste koalition, ha alla små passioner och små vyer fått tillfälle att visa sig. H. M:ts trakasserier med konungen i Preussen föra oss i en afgrund af ledsamheter, och jag anser förlusten af Pommern som en oundviklig följd häraf, sedan alla föreställningar och böner ej kunna förmå H. M. att
Källa: Project Runeberg ·