Färgernas betydelse i djur- och växtvärlden

RE GR rig RO FER AR

10 FÄRGERNAS BETYDELSE I DJUR- OCH VÄXTVÄRLDEN.

himlahvalfvet öfver allt kan lysa igenom. Man behöfver ej mycket fantasi för att fatta, att detta träd, då det be- lyses af bländande solljus, på sina grenar erbjuder alldeles samma spel af färger och skuggor som fågelns dräkt. På Formosa finns en fladdermus, som har kropp och vingar grannt orangefärgade samt dessa senare försedda med svarta fläckar. Djuret hänger om dagarna med hufvudet nedåt på longanträdets fruktklasar och skyddas fullkomligt från att upptäckas genom sin färglikhet med de vissnande bladen, hvilka före sitt affallande bli orangegula med svarta fläckar. Eftersom trädets blad vissna och ersättas med nya hela året rundt utan afbrott, erbjuder det ständigt sitt skydd åt den granna fladdermusen. Trögdjuren, hvilka äro ytterligt försvarslösa, hafva grågrön pels, som liknar mossan på de trädstammar, bland hvilka djuret lefver; det har därför länge varit en gåta för naturforskarna, hvarför de flesta arter på ryggen äga en brunröd, ofta svartkantad, rund fläck, hvilken, sedd i ett museum eller i en zoologisk trädgård, tycks vara till blott för att göra djuren i ögonen fallande. De, som jagat djuret, berätta emellertid, att denna fläck på det mest förvillande sätt liknar det ställe på en trädstam, hvarest en tjock gren afbrutits vid basen; och som djuret har för vana att trycka sig tätt intill träd- stammarna, bidrar den märkvärdiga teckningen i hög grad till dess säkerhet. Till och med de skarpsynta infödingarna äro utsatta för att misstaga ett trögdjur uppe i ett träd för en stam med ärret efter en afbruten gren. Ja, äfven ett så stort djur som giraffen lär vara ytterst svårt att upptäcka, då det står i klart solljus bland de träd, af hvilkas blad det lefver. De stora, ringformiga, gula fläckarna på den ljusa kroppen se ut som korta utskott eller upphöj- ningar, och hufvudets samt hornens oregelbundna former

'erinra mycket om grenstumpar. — Forskare, som sysslat

med Georgiens (i Nordamerika) fjärilar, hafva funnit att lar- vernas färgteckningar ofta ända in i enskildheter härma färgeffekterna på de olika näringsväxterna. Så t. ex. har en larv (af sphinz fuciformis), som lefver på en växt med smala, enkelnärviga blad och små, blåa blommor, längs- gående”), gröna strimmor af bladens färg samt ett blått

') Denna teckning är vanlig hos fjärilslarver, som lefva på långa, smala blad (gräs, barrträd o. s. v.). Däremot äro de larver, hvilka lefva på breda, fjädernärviga blad, oftast helfärgade eller tvärrandiga i har- moni med färgeffekten på dessa senare.

= Kr fy å 4 så 3 3 3 A 5 k S 3 2 3 ä R - K i