Sida 13
3. Iakttagelser af nyttiga färger bland djur och växter
SEBS
RSS YAPR SPIS SR ONE ER
SER
STYREISEURRESE
TAKTTAGELSER AF NYTTIGA FÄRGER BLAND DJUR OCH VÄXTER. 13
-— farnande färgteckning. Det skall nu blifva tal om djur, hvilkas praktfulla färger och lefnadsvanor tydligt ange, att de alls ej bära sin skrud för att undgå upp- täckt. — Man har iakttagit, att många arter, hvilka höra till släkten, familjer eller ordningar, som tjäna andra, större och högre djur till hufvudsakligaste föda, afvika från flertalet närsläktade arter just däri, att de icke duga att äta. De äro nämligen utrustade med illasmakande kropps- vätskor eller äga försvarsvapen, som göra det mycket farligt att närma sig dem. Det är dessa djur (som vi för korthetens skull vilja kalla ”oätbara''), hvilka hafva iakt- tagits i regel uppvisa färger af ofvan antydda art — färger, som uppenbarligen ha till uppgift att göra arten lätt upptäckt samt att låta den rätt skarpt afsticka mot andra arter i familjen. Så finnes det en mängd brokigt färgade insekter, som, tack vare någon skarp kropps- vätska af dålig smak och lukt, äro oätbara "eller mot- bjudande för insektätande djur. Det påfallande utseendet är härvid uppenbarligen gagneligt såsom varningstecken. Det tillämnade rofvet undgår faran att förföljas, och den tillämnade förföljaren besparar sig vid första blicken ett lönlöst besvär. De med fruktansvärda gaddar utrustade bina och getingarna äro aldrig skyddsfärgade såsom de flesta försvarslösa insekter, utan besitta i stället bjärta färger, som varna för dem på långt håll. De flesta mjuk- baggar (till hvilka lysmasken hör), nyckelpigor samt skinn- baggar äro bekanta för att vara oätbara eller illasmakande och uppvisa också, som vi kunde vänta, i ögon fallande färger.
De märkvärdigaste bland alla oätbara ivsekter torde dock vara tre stora, mer än tusen arter innefattande fjärilsfamiljer: Aeliconiderna 1 Sydamerika, danaiderna i Syd- asien och acreiderna i Afrika. De flyga långsamt, äro mycket talrika, där de förekomma, och hafva synnerligt i ögon fallande färger och teckningar, som vid första ögon- kastet skilja dem från andra familjer; de äga närmelsevis samma färger på vingarnas undre som på deras öfre: sida (således ej skyddsfärgade på undersidan) samt söka aldrig dölja sig, utan hvila på bladens och blommornas öfre ytor — och förföljas nästan alls ej af sina hemländers utom- ordentligt talrika, fjärilsjagande fågelarter. Som man hos alla dessa fjärilar funnit en skarp, illaluktande vätska, har
Källa: Project Runeberg ·