Sida 158
Ej förr än den 12 dec. blef pfalzgrefven underrättad om Katarinas sjukdom. Han skyndade till Vesterås, så fort de dåliga vägarne medgåfvo, men kom först dit på fredag morgon tidigt. Han anade intet, förrän riksmarskalken Per Baner mötte honom i slottsporten och omtalade, att allt var slut.
För pfalzgrefven var Katarinas död ett hårdt slag. Han höll varmt af sin gemål, och det var ett starkt band som nu brustit. Afven en annan anledning fanns, ej blott till sorg, utan också till oro. Det kritiska ögonblick hade inträffat, då Johan Kasimir och hans barns ställning i Sverige ej längre kunde anses berättigad, då han var endast en främling*. Men pfalzgrefvens oro i detta fall lugnades likväl snart, när han såg hur allmänt värderad och af hållen Katarina varit och huru uppriktigt alla beklagade hans förlust. Hade det funnits några intriger, någon afund mot henne, så voro de nu glömda. Från Axel Oxenstierna, den mest fruktade af alla, mottog pfalzgrefven en skrifvelse, som djupt rörde honom. Rikskanslären förklarade, att han hellre för andra gången hade begrafvit sin egen mor än han var vittne till huru denna ädla furstinna i förtid rycktes bort. Äfven Maria Eleonora var djupt gripen af hennes död.
Förberedelserna till pfalzgrefvinnans jordafärd uppskötos, tills rikskanslären hann anlända till Vesterås. I samråd med honom bestämde pfalzgrefven, att hans gemål skulle be-grafvas i Strängnäs domkyrka, vid sidan af sina föräldrar.
För sextonhundratalets människor var aldrig något, som sammanhängde med en begrafning, en oväsentlig sak, utan alla enskildheter afhandlades och sköttes med största omständlighet. Rikskanslärens fru, Anna Bååt, ställde på bästa vis med likets vård och utstyrsel, och den lilla drottning Kristina var mycket ifrig att få vara henne behjälplig för
0 * Som bekant bodde Johan Kasimir på Stegeborg till sin död 1652.
Aret förut hade han fått detta slott såsom ärftligt län. Katarinas yngste son, Adolf Johan, bodde där till sin död 1689. Led genom reduktionen stora förluster. Hans söner gingo i österrikisk tjenst. Af Katarinas döttrar blef Kristina Magdalena 1642 gift med Fredrik VI af Baden Durlach och dog 1660; den yngsta, Maria Katarina, gift 1646 med Fredrik af Hessen Eschwege och dog 1655. Den mellersta, Maria Euphrosyne, blef 1647 gift med en svensk ädling, Magnus Gabriel de la Gardie. Hon dog först 1686. Drottning Kristina visade sig i allt ytterst nådig och frikostig mot Katarinas make och barn.
Källa: Project Runeberg ·