Sida 333
hela rättegången med opartisk blick och sålunda med kraft bistå qvinnorna. Slutligen förmåddes dock domaren att af-sända dem till Falun för undergående af fortsatt ransakning.
Det ömkliga tillstånd, hvar uti de befunno sig, väckte där mångens förundran. Ett par prester, som talade vid dem, förklarade dem oskyldiga, och landshöfdingen befallde, att de skulle hemskickas. Af den ordinarie häradshöf-dingen Sernander hölls ett nytt ting samma höst 1757, och de blefvo då satta på fri fot. Skräddarpojken blef i stället insatt i häkte och ålades det honom att erlägga böter. Han blef emellertid inom kort frikänd, inmönstrad som soldat och sänd till armén i Pommern.
Det var dock mången som menade, att det ej varit rätt, att qvinnorna blifvit frigifna. Häradshöfding Sernander själf tyckes delat denna uppfattning, och biskopen i Vesterås, Troilius, som 1658 blef erkebiskop och följande år ledamot af Vetenskapsakademien, ansåg, att man förfarit obegripligt lamt och var fast besluten att ej låta saken falla. Han kunde ej nog förvåna sig öfver sitt presterskaps hållning i denna »gudssak». Han ville, att den skulle dragas inför konsistorium, och en tvist mellan honom och Svea hofrätt, till hvilkn saken hänskjutits, uppstod i anledning däraf.
Emellertid hade de stackars qvinnorna att utstå svåra lidanden. Genom den grymma tortyr de undergått hade de blifvit oförmögna till allt arbete, och den herskande vidskepelsen utsatte dem fortfarande för misstankar och förtal. De gjorde flere försök att erhålla ersättning för de förluster de lidit och upprättelse för de falska anklagelser, som mot dem riktats, men det ville ej lyckas för dem.
Så stodo sakerna, då grefvinnan de la Gardie, antagligen på en resa i Dalarne 1760, blef underrättad om denna bedröfliga process. Hennes harm vardt lika stor som hennes medlidande. Hon lät ofordröjligen tillställa de stackars qvinnorna rikliga medel, så att de sedan sorgfritt lefde på hennes bekostnad, och vid sin återkomst till Stockholm gjorde hon allt för att göra denna bedröfliga rättegång bekant utanför juristernas trånga kretsar. Dalaqvinnornas oförskyllda lidanden, domarens oskickliga förfarande, vidskepelsen och råheten väckte på många håll förvåning, medömkan och förtrytelse. Den varmhjärtade, energiska grefvinnan lyckades upp-
Källa: Project Runeberg ·