Sida 348
beläsenhet, hon åberopar historien och förnuftet, hon upprepar bevis för qvinnans anspråk på lika aktning som mannen, många gånger sedan upprepade — och äfven motsagda. Hennes ord andas en djup känsla, en ädel harm.
Det var säkerligen icke endast Rousseaus bok, som framkallade detta skaldestycke. De känslor och tankar det uttalar, hade långt före detta väckts till lif af de omdömen, som fällts öfver henne själf.
En qvinna, som lefde för litteraturen, som hade gjort sitt hem till en litterär salong, där det kunde hända, att hon presiderade, själf kanske den enda damen bland en mängd herrar, äldre och yngre, en qvinna, som vågade ha åsikter om versslag och författare, både franska och tyska, en qvinna, som läste filosofi och historia, en sådan kunde omöjligen undgå klander och förtal. Det måste vara någonting underligt med henne. Visserligen var det många förnäma, som umgingos hos henne, men just detta framkallade afun-den hos dem, som icke kunde finna någon möjlighet att komma med i dessa fina sällskaper, fastän de voro både vackra och rika. Man hade visst hört talas om fru Brenner, som idkade skaldekonst, men det var något helt annat. Hon hade inte haft några litterära samqväm, hon hade inte stått ensam i lifvet och kallat sig för »en sörjande turturdufva», hon hade inte omtalat för hela världen, att hon haft en »herde», som hon älskat, hon hade till och med knappast talat om sin kärlek, och hon hade haft femton barn. Hvad kunde man mera begära af qvinlig dygd? Dessutom var hon död, och en människa är alltid något bättre, när hon väl har kommit så långt.
Klandret var i allo obefogadt, fru Nordenflycht kunde väpna sig med »den blanka sanningssköld» och glädja sig åt att hon bland sina vänner räknade flere af vårt lands mest intelligenta och för vittra sysselsättningar intresserade qvinnor. Men icke desto mindre led hon djupt af de hårda omdömen, som kommo till hennes kunskap. I sin »satir mot afundsjuka fruntimmer» sjunger hon kraftigt ut, hvad som ligger henne på hjärtat. Så säger hon t. ex.:
»Kom låt oss kämpas i en riktig hushållsstyrsel,
Jag trotsar Er, som blott af vanan sysslor lärt,
Ej rensat upp Ert vett? men i Er snålhets yrsel
Källa: Project Runeberg ·