Sida 369
tusentals qvinnor, som kännt denna brinnande åtrå efter frihet och själfständig verksamhet. Liksom fångna fåglar ha de ängsligt slagit sönder vingarne mot burens obevekliga stängsel.
I början föreföll det troligt, att äfven Fredrika skulle nödgas som så många andra uppgifva den ojämna striden. Skoltidens regelbundna arbete hade tagit slut. Flickorna fingo gå ut och äta sig mätta, de fingo läsa romaner, spela och brodera så mycket och så litet de ville. Buren hade blifvit större, men gallret var, minst sagdt, lika obrytbart. Fredrika funderade hit och dit på huru hon skulle få en sysselsättning, som kunde tillfredsställa hennes intelligens och viljekraft samt bringa hennes oroliga ande till lugn, men modfälld, förtviflad, uppgaf hon den ena planen efter den andra. Hon vågade ej ens försöka, ej ens fråga, hon kände på förhand sin fäders obevekliga nej.
Denne ville se sina döttrar ständigt omkring sig, han fordrade hela eftermiddagen deras sällskap och att de i alla vanor obetingadt skulle rätta sig efter hans minsta önskningar. Han ärnade visserligen ej motsätta sig deras giftermål, men angelägen därom synes han ej hafva varit.
I aug. 1821 företog hela familjen en utländsk resa. I två stora vagnar, med sex hästar och en ridande postiljon för hvarje, reste brukspatron Bremer med barn och blomma genom Tyskland, Frankrike, Schweiz och Nederländerna. Först i juni 1822 voro de åter i Sverige. Resorna ökade Fredrikas frihetslust, hennes begär efter vetande och njutning, men utan att tillfredsställa dem. Hon led ständigt af sin faders många despotiska ideer. Dessutom var hon tidtals sjuk, så att hon i en senare tid yttrade, att hon ej »för hela världens gods och guld, ja för själfva Tegnérs snille» skulle vilja göra den resan om igen. Icke desto mindre är det väl säkert, att den utvecklade hennes rika anlag, då hon medger, att den på henne verkade väckande.
Följande vinter tillbragtes på vanligt sätt i Stockholm, och Fredrikas tankar hade samma obestämda längtan efter något bestämdt i lifvet. Hennes dagbok under denna tid ger det bästa uttryck för hennes växlande stämningar.
»H var före», skrifver hon, »sväller inom dig begäret att blifva ryktbar och namnkunnig? Då du bäddas långt ner i
Fries, Märkvärdiga qvinnor.** 24
Källa: Project Runeberg ·