Sida 371
samhet, under hvilken hon kunde gagna sin nästa, och af en tidigt vaken blick för de områden, där den ogifta qvinnans arbete bäst behöfdes.
Fredrika Bremer sysselsatte sig nu en tid med att måla Hon hade lätt att träffa likheter, och fadern var road a hennes porträtteringstalang. Hon kunde dock ej i denna sysselsättning finna mer än dilettantens nöje, ej en lifsupp-gift. De penningar, som hon erhöll genom att i tysthet måla och sälja de kungligas porträtt och som hon sedan fick använda till de fattiga, utan att föräldrarne behöfde därom hafva någon kunskap, intresserade henne mer än själfva målningen.
År 1824 fick brukspatron Bremer ett anfall af gikt, och hans återstående lefnad blef med få af brott en enda sjukdom, som hån bar med stort tålamod. Hemmet blef dystrare och mera stilla än vanligt ända till hans död, på sommaren 1829.
»Med en oändligt liflig och verksam själ», skrifver Fredrika Bremer i en senare tid om dessa år, »såg jag mig stängd från all verksamhet. Hade då någon barmhertig hand för mig utpekat vägen till ljus och framtida nyttighet genom förståndsodling och en för detta ändamål beräknad indelning af min tid, o! då hade ej så många år rullat mig förbi likt nollor, och jag hade bättre burit hvar dags bitterhet och plåga. Men ännu låg min själ liksom i linda. Jag läste romaner i mängd, de väckte begär efter sällhet och kärlek, som ej kunde uppfyllas; jag läste predikningar i mängd, som gjorde mig icke en smula bättre eller mindre olycklig; jag spelade på mitt piano, sysselsatte mig, men allt mera kraftlöst; jag väntade på händelsernas vink för att träda i verksamhet, men inga händelser inträffade.»
Systern Agathe skulle på hösten 1826 undergå en or-topedisk behandling, som fordrade landtlifvets stillhet. Två af sy strame, däribland Fredrika, stannade hos henne på Arsta såväl denna som den följande vintem.
»Öfver dessa två sista år, som jag tillbragt på landet,» skrifver hon till sin syster Charlotte 1829, »vill jag likväl ej klaga. Jag har under denna tid varit nyttig och ofta lycklig. Sällan gick någon dag förbi, som ej skänkte mig tillfälle att lindra någon plåga eller göra någon fröjd. Jag
Källa: Project Runeberg ·
