Sida 375
hjärta, det skänker ingen annan egenskap och intet annat namn. Och därföre har jag prisat din lott skönare än min. Men tro ej, att jag misskänner min. Nej! jag tackar Gud för den, och från den egoism och småaktighet, som så gärna vilja göra en författare sällskap, vill jag söka frälsa mig genom det allvar, som fattar lifvet i dess djup, och genom att tänka så: Blott ett är viktigt, att det goda sker. Jag på min väg vill äfven söka verka därför. Misslyckas jag, så vill jag glädja mig öfver att andra lyckas bättre. Att Guds vilja sker och mänsklighetens väl går framåt, det är det viktiga, det sköna och goda af lifvet.» — —
Ensam behöfde Fredrika Bremer aldrig känna sig. Det rådde mellan henne och syskonen en innerlig kärlek, som åren endast stärkte, och vänner hade hon alltid många och kära. Hon hade en stor förmåga att se och taga fram det bästa hos alla människor, och hvar hon kom, samlade hon kring sig en krets af tillgifna vänner.
För att få ostörd arbeta, för att öka sin ännu helt ringa världserfarenhet behöfde hon komma bort från hemmet och dess hvardagliga bestyr. Sommaren 1831 for hon till sin äldsta syster, Charlotte, som sedan ett år tillbaka var gift med assessor Quiding i Kristianstad. I detta hem trifdes hon, och där kom hon att knyta flere för hennes utveckling betydelsefulla vänskapsförbindelser.
Allt sedan Fredrika med allvar börjat egna sig åt författarskap, hade hon sträfvat efter en fast världsåskådning. Religiös till hela sitt väsen, kunde hon ej tänka sig lifvet utan kristendomen, men om dess sanningar hade just under dessa sista år tvifvelsmål hos henne uppstått. Hon stannade bäfvande inför lidandets gåta. Hennes oro ökades under läsningen af den berömde utilisten Benthams arbeten. Hans sats om den största möjliga lycka för så många som möjligt tilltalade hennes kärleksfulla sinne, på samma gång som hon stöttes tillbaka af denne obeveklige logikers järnhårda konsekvenser.
Under dessa inre strider fann hon i rektorn vid skolan i Kristianstad, Per Böcklin, en man, som genom sin människokännedom, sin filosofiska bildning och sin fasta kristna tro gaf henne det tankeutbyte, den ledning och de insikter hon åstundade. Hon kallade honom sedan alltid sin lärare,
Källa: Project Runeberg ·
