Tillbaka Read Runeberg

Märkvärdiga qvinnor: Serie 2. Svenska qvinnor

Originalsida 376
Originalsida 376
Originalsida 376
Originalsida 377
376–377

Sida 376

och till sin lefnads slut stod hon med honom i oafbruten brefväxling. Med honom talade hon om samhällslärans problem, han införde henne i Platos idévärld, och han lärde henne att ödmjukt söka ljus och tröst hos den, som enligt hans egna ord »har räddat personligheten, hos Kristus».

Fredrika Bremer blef kristen i en djup och ädel bemärkelse af ordet. Hon sammansmälte kristendomen och det nittonde århundradets framstegsideer till ett helt af kärlek. Det blef hennes högsta uppgift att med »hjärtats snille» häfda personlighetens utveckling i tiden, för evigheten.

Det finnes just i uppfattningen af personlighetsidén en likhet mellan henne och Erik Gustaf Geijer. Också hyste Fredrika Bremer för hans skrifter och person en vördnadsfull hängifvenhet.

Under sin vistelse i Kristianstad hade Fredrika Bremer blifvit vän med enkan efter norske statsministern Sommerhjelm, född grefvinna Lewenhaupt. Denna inbjöd henne till sitt hem, Tomb, i sydliga Norge. Hon mottog inbjudningen och kom att stanna på detta ensliga ställe med längre och kortare afbrott sex år, flitigt sysselsatt med läsning och skrifning.

Under dessa lugna arbetsår inhemtade hon den mångfald af gediget vetande, som höjer henne öfver mängden af författarinnor. Under samma tid skref hon »Presidentens döttrar», »Nina», »Grannarne» och »Hemmet», således sina förnämsta arbeten.

Många af de brister, som utmärka hennes första teckningar ur hvardagslifvet, återfinnas otvifvelaktigt i dessa. Kompositionen blir aldrig hennes starka sida, karaktärsteckningen, särskildt af mannen, är stundom svag. Det finnes i hennes romaner uttryck och situationer, som visa att, om hon också i mycket bröt med romantiken, så var hon dock långt ifrån oberörd af dess anda.

Mycket synes vår tids människor öfverspändt, sentimentalt, onaturligt, som för femtio år sedan framkallade sympatiens leenden och tårar. Dessutom fordrar vår tid en objektiv och korrekt stil och stöter sig lätt på hennes subjektiva utgjutelser, parenteser och vårdslösheter. Hennes romaner förefalla därföre numera föråldrade, men liksom man inte tänker på gamla farmors konstiga negligé och besyn-

Källa: Project Runeberg ·