Sida 377
nerliga halskrås, då man ser in i hennes vänliga ögon och lyssnar till hennes fromma förmaningar, så lär man sig också lätt inse och beundra de skatter af hvardagslifvets poesi, af sann känsla, sunda tankar och godt lynne, som finnas i Fredrika Bremers romaner.
De engelska missromanerna pläga anses räkna från henne sin kraftigaste impuls, men hon utmärker sig framför de fleste af dem liksom i allmänhet originalet framför kopiorna*).
Ar 1840 slog Fredrika Bremer sig åter ned i fäderneslandet, och under den följande tiden utkommo »Strid och frid», »En Dagbok», »I Dalarne» och »Syskonlif». Ar 1842 utgaf hon sina »Morgonväkter», en glödande protest mot Strauss’ anfall på kristendomen.
Den 20 dec. 1844 tilldelades henne på högtidsdagen af Svenska akademien dess stora medalj i guld »såsom erkännande af en talang, hvilken med snillets och hjärtats egenskaper förenade skönhet i framställningssätt och renhet i
*) Liksom hos alla författare, hvilka skildrat verkligheten, kände man igen eller trodde sig känna igen många af hennes typer. Sålunda sades det, att hon i »Mimmi Svanberg» i »Hertha» skulle hafva aftecknat sin vän Lotten Wennberg. Hon skrifver till henne från Genéve d. 28 april 1857 följande för hennes sätt att författa karaktäristiska ord: »Första tanken, liksom första uppränningen af denna gestalt blef mig gifven af en fru i Örebro, en rar och hjärtlig, mycket verksam människa (fru H. Dahlgren, hon har äfven lemnat åtskilligt stoff till pastorskans bild i boken), lika färdig till glada upptåg som till välgörenhetsverk och som gör mycket godt i staden. Henne gäller större delen af Mimmi Svanbergs första uppträdande och slutet i boken. Senare förenade ..sig denna bild i min själ med din, som då blef mera framträdande. Ar du ledsen däröfver? Söta Lotten! Du har måst dela lika lott med flere personer, som hjärtligt intresserat mig, däri att liksom de af mig delvis porträtteras. Ingen af dessa har mig veterligen hittills varit missnöjd därmed. Ilvad jag är missnöjd öfver och hvad jag ej begriper, huru det är, att jag i Stockholm icke sade dig något om mitt förehafvande, ty det brukar jag göra till deni ja^ håller af, och det hade jag tänkt göra med dig. — — Jag hade mindre tänkt på att framställa dig än en tredje person med något af dig,
något af fru D. i Örebro.---------Tid och lugn felades mig väl att rätt
blanda färgerna till denna tredje person, ty jag ser nu, att den ej lyckats mig bättre än att, medan folk i Örebro säga: ’det är fru D’! så säga vänner i Stockholm: ’är det ej Lotten W.. som här menas?’ — — Huru ofta har det ej händ t mig att vid en af mig diktad bild eller omständighet få höra: ’detta är den eller det!’ ’Det sammanträffar fullkomligt.’ Likväl har jag ej tänkt ditåt.»
Källa: Project Runeberg ·
