Sida 379
med den berömde Carey, om uppfostran med Horace Mann; i Lucretia Motts och Dorotea Dix’ sällskap besökte hon barm-hertighetsinrättningar och »meetings». Hon var en gäst hos Emerson och Alcott, och i Washingtons politiska kretsar fick hon öfva sin fintlighet i att lotsa sin lilla farkost helbregda mellan de mot hvarandra rasande slaf- och anti-slafpartien, hvilka båda ville räkna henne bland sina vänner.
Med sitt för intryck mottagliga sinne tyckte hon sig se, att det ej fanns idel dagrar på ena sidan och idel skuggor på den andra. »Om lifvet i de norra staterna», skrifver hon, »är ett stort epos eller en lärodikt, är det i de södra en romans af oändlig pittoresk skönhet, ja, fastän slafveriet och sandöknen hafva sina rum där.» Hon trodde, att de fientliga motsatserna mellan Södern och Norden skulle kunna under fredlig utveckling uppgöras, och ville ej tro att striden tillspetsades inför hennes ögon. Krig började synas henne som det förfärligaste af allt — till och med värre än slafveriet. Annorlunda tänkte hon, då hon fick upplefva den dag, då slafveriet var afskaffadt.
Blind var hon ingalunda för den stora utveckling de förenade staterna skulle gå till mötes. Måhända såg hon denna framtid såsom Söderns folk sågo den. »Hvar stat», skrifver hon, »är som en själfständig personlighet och känner sig under täflingskampen med dess syskonstater — med hvilka den likväl träter och gnabbas duktigt ibland, såsom syskon bruka göra det under barnaåren — uppkallad att bli en man för sig.»
På hemvägen dröjde hon en tid i England. Må vi ock dröja vid den skildring af henne, som hennes engelska öfver-sättarinna, mrs Hall, lemnat, då hon för en tid mottog den berömda svenskan såsom sin gäst.
»Vi veta oss aldrig ha haft», skrifver hon, »en intressantare och angenämare gäst. Hon begärde att få frukosten serverad i eget rum och att bli lemnad ostörd där till kl. 2. Från tidigt på morgonen och till denna tid skref och arbetade hon oafbrutet, hvarefter hon kom ned till lunch, full af det goda och glada lynne, som känslan af ett fullgjordt arbete är egnad att ingifva. Hon var mycket liten och
Källa: Project Runeberg ·
