Sida 66
Att hustrun på det sätt, som här skedde, ikläddes ansvar for mannens handling, innebar ur juridisk synpunkt någonting högst oformligt. Den som saknade politiska rättigheter kan ej anses hafva vare sig politisk skyldighet eller politiskt , ansvar. Tydligt berodde anklagelsen därpå, att Kristina Gyllenstierna hade uppträdt såsom Stockholms försvarare och sina barns »målsman». Hennes uppträdande hade ställt henne utom det vanligas krets.
Man måttade äfven åt hennes mor, fru Sigrid Baner, hvarigenom äfven hon ställdes till ansvar för sin aflidne svärsons handlingssätt. Antagligen var äfven denna fru, Gustaf Vasas mormoder, en ovanlig qvinna, som hade uppträdt med full myndighet efter sin makes död och inblandats i 1517 års tilldragelser, ehuru ingenting därom är bekant.
Kristina Gyllenstierna synes förr än någon annan hemtat sig från den allmänna förvirring, som framkallades af Trolles anklagelse. Hon grep till ordet och yttrade det enda, som i detta nu kunde yttras. Hon hänvisade på att Trolle blifvit dömd af Sveriges samlade ständer. För denna dom kunde ingen ställas till ansvar utom Sveriges hela folk. Tillspord, huru hon kunde bevisa detta, framlemnade hon riksmötets beslut i Stockholm af den 23 november 1517 om Trolles af-sättning och Stäkets nedbrytande.
Det har påståtts, att Kristina Gyllenstierna genom denna handling gaf sina fiender ett vapen i händerna, men inte kunde hon väl inför den framkastade beskyllningen hänvisa till konungens förut afgifna löften att lemna denna sak orörd, när han redan brutit sitt ord genom att tillåta Trolle framträda med sina anklagelser; inte kunde hon heller förneka, att detta beslut fattats. Det var då bättre att framhålla, hurusom de anklagade voro solidariska med hela folket, och att när straffet ej kunde nå alla, borde det ej heller rättvisligen drabba några få. Detta var ärligt och manligt handladt. Undanflykter och böner voro under en Kristina Gyllenstiernas värdighet.
Att Kristian ej behöfde det sagda dokumentet för att få veta namnen på dem, som undertecknat beslutet, är lika säkert, som att han ej sedan i sina blodsdomar följde dessa underskrifter, utan förfor med den största godtycklighet. Af de 11 riksråd, som beseglat detta dokument, blefvo endast
Källa: Project Runeberg ·