Sida 146
som vulkanerna hafva strött ut öfver landet. Gruset ligger fast, men askan och den fina sanden höja sig vid den minsta vindpust i dammoln, och luften blir sa tjock, att andhämtningen besväras. På nagra ställen har vinden af det lättrörliga materialet bildat vandrande sandberg (dyner) af 100 m höjd. I en sådan jordmån försvinner regnet hastigt i djupet och kommer först fram igen från vulkantopparna i form af ånga; de tillflöden till Amazonfloden och de små floder till Stilla hafvet, som vattna högslätten, härstamma icke från det fallna regnet, utan från vulkantopparnas outtömliga upplag af snö. Oaktadt nederbörden på högslätten ingalunda är ringa, är jorden således torr, och växtligheten måste då vara torftig, emedan blott plantor, som kräfva ringa fuktighet, här finna gynnsamma lifsvillkor. Förgäfves spejar ögat efter tropiska skogar; det är de sandiga trakternas egendomliga växtformer, såsom kaktusarter och agaver, af hvilka högslätten får sin prägel. Endast floddalarna, i hvilka städerna ligga, se vänliga och frodiga ut med sina trädgrupper, odlade fält och blomrika ängar. Vi äro väl vid staden Quito 2,800 m öfver hafvet, i höjd med alptrakterna, från hvilka snön aldrig försvinner; men det oaktadt finnes intet af brott i växtlifvet; där plöjes och skördas, sås och tröskas samtidigt och under hela året. En europé har svårt att fatta, att han i Quito blott är 4 mil söder om ekvatorn, men att han verkligen befinner sig på ungefär samma höjd som Olympus’ topp, det är för honom kanske ännu svårare att förstå.
Quitos omnejd är rik på fruktträdgårdar med både nordiska och tropiska trädslag: pisanger och äppelträd, citron-och päronträd växa sida vid sida i nästan oafbruten utveckling, bärande knoppar, blad, blommor eller frukter. Hvete-och rågfält omväxla med indigo- och bomullsplanteringar. Kort sagdt, växter från vidt skilda klimatbälten ha här stämt möte med hvarandra. Aldrig iför sig detta landskap vinterdräkt. Quitos klimat är hela året som våren i Italien. Temperaturen är så jämn, att den kallaste manaden, juli, blott har en grads lägre medelvärme (1272° C.) än den varmaste, januari (1372° C.). Då man hör omtalas denna »eviga vår», tänker man sig Quito som en stad med 365 ljusa, milda vårdagar om året; men det är icke så; det är
Källa: Project Runeberg ·