Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 4. Amerika

icke sa litet i Quitos väderlek, som påminner om vår april. Men hur är det möjligt, att tropiska frukter kunna mogna i ett sadant klimat? Därtill bidraga hvarjehanda förhållanden. Man får icke glömma, att Quitos luft, som är mycket tunn, lätt låter värmen utstråla från jorden; på den grund är natten häruppe kall, och det är nattluftens låga temperatur, som trycker ned medelvärmen så lågt som till 12 13 grader; dagtemperaturen är naturligtvis ansenligt högre. Därtill kommer insolationen (solens direkta bestrålning). Är luftens värme i Quito mindre än i lägre trakter under samma breddgrad, så är insolationen däremot större; ty är himlen icke molnhöljd, träffa solstrålarna alla fasta kroppar med en i låglandet alldeles okänd bländande kraft. Luftens ringa täthet later solljuset nå jorden, utan att det förlorar mycket i styrka. Man är färdig att försmälta, när man en solskensdag på sommaren färdas öfver Quitos öppna högslätt; det är solstrålarna, som värma så starkt. Komma vi fran solskenet in i skuggan, känna vi rysningar genom kroppen. Luften är alltså i sig själf kylig; den är för tunn för att kunna hålla kvar mycket af den utstrålade jordvärmen, och solljuset strålar genom atmosfären, så godt som utan att gifva den någon värme.

Öfver Quitos höjder sväfvar kondoren. Denna stora roffågel hör lika oundgängligt med till en bild af Anderna, om den skall kunna framkalla den rätta stämningen, som strutsen och kamelkaravanen äro nödvändiga för det afrikanska ökenlandskapet. Kondoren finnes från Panamá till Eldslandet. Blott i den höga, tunna luften tyckes den andas fritt, under 2,400 m träffas den sällan, föres den i bur ned till kusten, dör den vanligen på färden. Ett icke mindre betecknande djur för Cordillererna är laman, men den lefver blott i det södra Ecuador; det är isynnerhet i Perús och Bolivias bergstrakter, som den ersätter både kamel och får. Som lastdjur uttränges laman för öfrigt mer och mer af mulåsnan; men i den gamla indiantiden kunde man omöjligt undvara den.

Öfverallt i det tropiska Amerika är det högslätten mellan Andernas kedjor, som bjuder människorna de gynnsammaste lifsvillkoren: i Ecuador är också högslätten landets egentliga kärna, hvarför hufvudstaden Quito här fått sin plats.