Sida 198
att man befinner sig i ett land, där ingen känner till det fortskaffningsmedel, som man har i sina egna ben. Men nästan ännu mera intryck på främlingen än den lefvande boskapen gör den döda, såsom man ser den, då man till häst eller i vagn färdas ute på pampan. I hvilken riktning man än må korsa dessa vidder, litet emellan ser man skelett af kreatur, och ofta påträffar man där ett dödt, halfrutt-
Argentinska gauchos.
nande djur, ett får eller en ko. På en europés luktorgan gör detta just intet angenämt intryck, men argentinarne själfva synas vara fullkomligt okänsliga därför. Just vid vägarna och kring de bebyggda platserna hopa sig kadavren mer än annars, och jag har till och med sett dem ligga midt på gatan i utkanterna af städerna; de åkande ha sökt sig väg vid sidan, och ingen tänker på att föra bort dem.
På dessa slätter tillsammans med dessa hjordar lefver Argentinas intressantaste folktyp, »gauchon». I dagligt
Källa: Project Runeberg ·