Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 4. Amerika

tal inbegriper man under detta namn hela den beridna herdebefolkningen, men den äkta typen för en gaucho är dock den, som - med en liten trupp af hästar och hundar fritt ströfvar kring, hvarest slumpen för honom, sofver insvept i sin mantel af guanacoskinn på den plats, där han händelsevis på kvällen befinner sig, och lifnär sig af det, som jakten ger honom. När det behöfves, kan han uthärda de otroligaste mödor, rida ett tjugutal mil om dagen, flera dagar kanske utan vatten och lifnärande sig blott på litet kött utan salt. Men däremellan försummar han ej att njuta af hvad lifvet bjuder: när tillfälle ges, kan han af pampans alster tillaga rätter, som skulle tillfredsställa den mest bortskämda läckergom, och för goda lägerplatser har han ett underbart väderkorn; en äkta gaucho har svårare att passera förbi en sådan skyddad, grön liten dal än ett ut-skänkningsställe med rom eller öl, och det vill säga mycket. På stäppen födes han, där dör han också, kanske utan att någonsin ha sett ett berg eller en skog. Men så mycket kan ingen sjöman älska hafvet som gauchon sina pampas. Här har han lärt sig sitta till häst, innan han ännu kunde gå, och från denna stund är han som sammanvuxen med sin häst. Märkvärdigt nog bär han sällan några skjutvapen, men sin stora knif, vanligen instucken i stöfvelskaftet, har han ständigt till hands och använder den oupphörligt vid minsta anledning. Hans öfriga vapen äro lasson och bolan. Den senare, som består af två eller tre tunga metallkulor eller väl rundade stenar, inflätade i ena ändan af hvar sin läderrem, hvilka sedan hopfogas, bildar det egentliga jaktvapnet. Hållande en af kulorna i handen, svänger han de andra rundt kring hufvudet, medan han i fullt galopp ilar fram öfver slätten; slungadt med kraftig arm vecklar sig vapnet kring benen på det förföljda djuret, som genast be-döfvadt och intrassladt faller till marken och blir ett lätt byte för jägaren.

För att göra bekantskap med den äkta gauchon måste man fara till aflägsnare trakter, Patagonien eller de inre provinserna, där jorden ännu ej blifvit upptagen af ny-byggare. Här har utkämpats mången blodig scen i striderna mot indianerna eller vid de egna dryckeslagen. Men främlingen kan tryggt slå sig i sällskap med hvem helst