Sida 153
Gamle Lode
33
Sådant hände. Dock blott sällan, Blott en stor parad till lags. Höll han öfning deremellan, Var han klädd som fordomdags. När han då red fram för skocken, Eja! det var sömn ej då; Gamla herrn och gamla rocken Dem förstod man sig uppå.
Lif och kraft i hvar manöver, Lust och fröjd hvarhelst han kom, Aldrig under, alltid öfver Hvad han trott sin skara om. Gubben fick ej annat göra, An att gå från man till man, Nypa här en kund i öra, Der i skägget gladt en ann.
Folket sade se^: „annamma! An har gubbens vår ej flytt. Fordna junkern är densamma, Bor i hjertat oförby tt. Tiden på hans hjessa snögat, Ar och mödor böjt hans kropp, Pojken log dock än ur ögat, Skälmen kröp ur gömman opp."
3
Källa: Internet Archive ·