Sida 195
Trosskusken
75
Der de syntes så alltjemt i tränen sist, Är det säkert att på skratt var ingen brist; Hästen gick i sömnen, gubben sof på kärran, Hur den gamle hölls på lasset vete Herran.
Sakta bar likväl det framåt, småningom, Högre, högre upp mot nordens bygd man kom, Halfva Österbotten snart han genomfarit, Var dock allt densamma han i Nyland varit.
Och på lika sätt gick äfven färden till, Samma skratt hvar han for fram, hvar han höll still, Och vid skrattet klatschar, det var klippt och skuret, Än på gubbens rygg och än på kreaturet.
Ingen ändring dock i skick och lugn och fart, Spelt han var ohjelplig, det var uppenbart; Ingen piska bet på gubbens tjenstekläder; Och i tjensten bar ock grålle barkadt läder.
Så omsider nåddes Siikajokis strand, Blott en frusen flik fanns qvar af fädrens land, Äfven denna skulle snart till byte lemnas; Dock en stark kan brytas och en svag kan hämnas.
Källa: Internet Archive ·