Sida 215
Bröderna
95
Han slöt, hans panna sjönk, hans stämma dog
Uti en ström af tårar, bittra, strida.
Han hade talat till en broder nog,
Och nu med öppen famn ett steg han tog
Och tycktes af hans famn ett möte bida.
Då höjdes våldsamt gamle Johans barm, En storm var lös deri af harm och smärta; Men stum från väggen, of van stolens karm, Han ryckte ned och höll med säker arm Till svar en spänd pistol mot brödrens hjerta.
Så är den hemska sagan om de två,
Mer mörk kanske än jag förmått den skildra;
Har du, som hört med fasa nu derpå,
För strängt den stränge dömt, så hör också
Ett ord af frid, som må din dom förmildra.
Det sägs, sen brödren tröstlös vandrat, att
Den hårda brödren sina ögon täckte
Och utan sömn och utan hvila satt
Och gret om qvällen, gret den långa natt,
Och gret än, som ett barn, när morgon bräckte.
Källa: Internet Archive ·