Tillbaka Read Runeberg

Folkskrifter n:o 1-15 (1853-54)

Originalsida 109
Originalsida 109
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

Sida 109

Fjerde kapitlet. Svartsjöbönder och kadetter lura hvarandra

21

FJERDE KAPITLET:

Svartsjöbönder och kadetter lura hvarandra.

Isarne vid Carlberg begagnades snart till allmän stråkväg af Svartsjöbönder och andra vägfarande. Ett ibland kadetternas nöjen var att åka med bönderna, när de, efter att i Stockholm hafva försåldt sin vara, reste hem med de tomma åkdonen; men bönderna '"ledsnade slutligen vid dessa skjutsfärder, eme= dan de vanligtvis dels fingo för stort påhäng och dels ej alltid bemöttes så vänligt som sig bordt; de började derföre alldeles neka till all åkning och voro ovettige ifall kadetterna "visade enträgenhet; följden blef, att de numera nästan alltid hetsades med snöbollar, ifall snön var kram, och att en afgjord fiendskap uppstod emellan skinnpelsarne och de grå. Det hände en gång att en nykommen, som ej så noga hade reda på förhållandet, bad en Svartsjöbonde att få åka ett stycke; bonden svarade ja, men bad honom sätta sig bredvid honom fram i slädan; dummer juns antog anbudet och åkte sålunda öfver Carlbergssjön längs efter kanalen fram till Ulfsundafjärden; här ville han stiga af och tacka för färden, men bonden hade beslutit annorlunda och qvarhållande gossen med ena handen, ryckte han på tömmarna med den andra. Hästarna började trafva och snart var min enleverade kadett långt ut på fjärden; han hade naturligtvis under tiden stretat med bonden, ty mod fat-

Källa: Internet Archive · ·