Sida 176
Gustaf Wasa
8
tand, bortviste dem, till Gud, om de tillhörde honom , och till djefvulen om de voro hans afföda, hvarefter trollen bedröfvade och tyste afläganade sig, och ljuset försvann med dem.
Kort derefter skall en torparehustrus barn ha blifvit borttagit af trollen, men genom en underkur återkommit till sin moder. Gossen berättade , att trollen ej voro vackra, utan hade stora näsor och stora munnar; att mannen under Maglestenen hette Klausa och hans hustru Ofta; att de sögo musten af menniskors mat, hvarmed de mättade sig; att de lydde under en furste; att de ofta voro oense sinsemellan; att de talade landets språk o. s. v. Hofkansleren. Coyet, som författat en berättelse om allt detta, daterad den 44 Februari 1692, säger sig hafva kändt denne gosse, som då var en 27 års gammal karl, och bans moder, men tillstår, att de båda voro sjukliga, benägna för vidskepelse och deras förstånd lika klent som deras kropp.
Hornet, som har en ganska vacker form, är af en metall, hvars sammansättning ej kunnat utrönas, men siraterna af messing. Pipan är af hästben, och de toner, dess båda ändar gifva, svara mot gökens.
FST NNE: VSM NRA feb RA AR STOCKHOLM, tryckt hos P. G. BERG, 1854, (Stora Badstugatan N:o 9, Söder.)
Källa: Internet Archive · ·










