Tillbaka Read Runeberg

Folkskrifter n:o 1-15 (1853-54)

Originalsida 263
Originalsida 263
Originalsida 262
Originalsida 263
262–263

Sida 263

Andeskådningar

45

ens hufvud bildade en fyrkantig ros. Rörelsen växte, blef bäftigare och klinga stötte mot klinga under jemn musik och sång, till dess ett plötsligt tillbakaspringande på en gång slutade hela leken. Man kan icke — tillägger berättaren — utan att sjelf hafva sett denna dans, göra sig ett begrepp om huru skön och full af värdighet en öfning som denna är, der man ser en hel trupp af beväpnade män med muntert sinne anföras till strid efter en enda persons undervisning. Det var isynnerhet vid fastlagstiden som denna dans anställdes; hela åtta dagar förut gjorde man intet annat än öfvade sig deri, och äfven de andlige hade tillstånd att deltaga i densamma, emedan dervid icke förekommo andra än anständiga rörelser. Spel

nemligen schackspel samt spel med tärningar och brickor, hvilket sednare troligen var detsamma som vårt brädspel Helst och vanligast hade dock de gamle till ro vid sina samqväm och dryckeslag

Sagoskämtan, eller muntliga berättelser om märkliga händelser och män, äfvensom sånger och qväden om desamma. Vid festligare gästabud var ett af deras förnämsta nöjen också det, att en hvar sig till beröm vid hornets tömmande gjorde löfte om utförande af något stort och manligt företag. Vid en sådan

Källa: Internet Archive · ·