Sida 46
B. Den yngre stenåldern.
("Den slipade flintans ålder.")
Om lemningarna från stenålderns äldre tider ännu äro få i Sverige, äro de från den yngre stenåldern deremot så mycket talrikare. Med undantag af Danmark och möjligen den del af det nordligaste Tyskland, — Meklenburg, Holstein och Hannover —: hvars fornsaker från sten-och bronsåldern äro nästan alldeles lika med Skandinaviens, finnes det troligen icke ens något land, som har att uppvisa så rika och präktiga minnen från den yngre stenåldern, som vårt fädernesland.
För att gifva ett begrepp om vår rikedom i detta afseende får jag hänvisa till Bil. B. Vi måste dock härvid taga i betraktande, att det finnes några samlingar, om hvilka jag ännu icke lyckats erhålla uppgift; att en mängd fornsaker, i synnerhet af flinta, blifvit under förra århundraden förstörda (använda till bössflintor, eldstålsflintor o. dyl.); att ett betydligt antal blifvit förda ur landet; samt att en oberäknelig mängd ännu finnes qvar i jorden, i mossar och sjöar.
Innan jag söker skildra, hvad man vet om lifvet i Sverige under stenåldern, torde det vara skäl att först visa, huru man af flintan, den tidens yppersta material, kunde utan tillhjelp af metall förfärdiga dessa olika redskap, som ofta genom sitt fina arbete ådraga sig vår beundran.1l
Länge antog man, att alla fornsaker af sten voro bearbetade med metallverktyg. Numera har man uppvisat ohållbarheten af en sådan åsigt, och man kunde också med skäl fråga, hvarför forntidens folk, om de kände metaller, använde dem endast till flintans bearbetande. Det hade väl då varit vida ändamålsenligare att göra sjelfva vapnen och verktygen af metall.
Professor Nilsson ådagalade också redan för mer än trettio år sedan, att stenålderns flintverktyg måste vara förfärdigade med tillhjelp endast af andra stenar, och i sitt stora arbete om stenåldern afbildade och beskref han flere "knackstenar", på hvilka han uppvisade tydliga märken efter deras användande till detta ändamål.2 Hans uppmärksamhet hade riktats på dem, emedan han såsom yngling under sina jagtvandringar mången gång sjelf med en sten, tagen på fältet, tillformat sina bössflintor.
Han skildrar på följande sätt huru han dervid gick till väga: "Då jag behöfde en bössflinta, fann jag lätt en flintsten af ett par knyt-
1 Jfr Stevens, "Flint chips" (London, 1870), sid. 77 och 578; Evans, "Ancient stone implements", sid. 13 följ.: och Hildebrand. "Huru arbetades stenredskapen?" i "Månadsbladet" 1872, sid. 20 följ.
2 "Skandinaviska Nordens ur-invånare" l:a uppl., l:a kap. sid. 30 följ. och pl. VIII, fig. 95 100. De af 'honom å pl. VII fig. 90—94 såsom "knackstenar" afbildade nu s. k. "ovala brynstenarne" höra, såsom senare fynd visat, till den äldre jernåldern ("Ant. Tidskr. f. Sv." 2, sid. 249 följ.)
Källa: Project Runeberg ·