Sida 48
Infödingarne i norra Australien använda, eller använde, en helt annan method vid tillverkningen af sina stensaker, i det att spånorna afskiljas från den sten som begagnas till hammare och icke från det block som slaget träffar. Mr. Gregory's expedition (åren 1855—56) kom en gång till en öppen plats mellan klipporna utmed en af bifloderna till Victoria River, hvarest marken var tjockt betäckt med skärfvor af olika stenar och ofulländade eller misslyckade vapen. En af deltagarne i expeditionen, Mr. Baines, beskrifver tillverkningssättet sålunda: "Sedan arbetaren utvalt en lämplig sten (agat, flinta eller dylikt), ungefär af ett strutsäggs storlek, sätter han sig ned framför ett större block, mot hvilket han slår af ena ändan på stenen, hvarigenom en slät yta bildas. Derpå håller han stenen med denna släta yta nedåt och afskiljer genom ett nytt slag en så tunn och bred skärfva som möjligt, hvilken afspetsar sig uppåt i en oval eller bladlik form samt är skarp och tunn i eggarne. Sedan slår han af en annan dylik skärfva tätt bredvid den förra, så att det på stenen bildas en uppstående, skarp och rät kant. Nu riktar han det afgörande slaget, hvilket, om han är lycklig, afskiljer en spån med en rygg längs midten å den ena sidan, bildad af den nyss nämnda kanten, och med två hvassa eggar, som något vidga sig från basen och åter afsmalna, till dess de möta midtryggen i en skarp spets. Om han gjort sin sak väl, eger han nu ett utmärkt vapen, men åtminstone tre slag äro nödvändiga för att åstadkomma det, och det syntes högst sannolikt, af den stora mängd odugliga spetsar som lågo rundt omkring, att man misslyckas mycket oftare än man lyckas."1 I tredje upplagan af Lubbocks "Pre-historic times" ser man (fig. 92, sid. 88) en teckning af Mr. Baines, som visar en australier sysselsatt med tillverkning af stenvapen, och (fig. 93, sid. 89) en på nyss beskrifna sätt slagen spån från Australien.
Vissa stenslag, t. ex. obsidian, kunna dock bearbetas äfven på ett annat sätt, nämligen icke genom slag, utan genom ett starkt tryck. En spansk författare, Torquemada, beskrifver i ett år 1615 utgifvet arbete2 detta sätt med följande ord: "En indian sätter sig ned på marken och tager dels ett stycke obsidian, 8 tum långt eller något längre, cylindriskt och nästan så tjockt som ett menniskoben; dels en käpp af ett spjutskafts tjocklek, omkring 3 fot ("cubits") lång, på hvars ena ända är fästadt ett 8 tum långt tvärstycke af trä. Stenen sätter han mellan sina nakna fötter, hvilka hålla den liksom i ett skrufstäd; sedan tager han käppen, sätter tvärträdet mot bröstet och trycker den andra ändan mot en kant af stenen. Genom tryckningen afskiljes en spetsig tveeggad knif, lika väl formad som om den vore skuren med
1 Evans, "Stone implements" sid. 28 efter Baines i '"Anthropologien! Review" vol. TY sid. CIV, och i Mackie's "Geological Repertory" vol. 1 sid. 258. 2 "Monarqnia Indiana" (Sevilla," 1615), enligt' Tylor "Anahuac. or Mexico and the Mexicans" (London, 1861) sid. 331 och Stevens. "Flint chips" sid. 79.
Källa: Project Runeberg ·