Sida 49
en skarp knif ur en rofva eller gjord af glödgadt jern. Sedan skärper han den på en sten. För att göra eggen riktigt fin, betjenar han sig af ett ben. En arbetare gör på en kort stund mer än ett tjog sådana knifvar. De hafva samma utseende som våra barberares lancetter, men med den skilnad, att de hafva en rygg längs midten och äro något krökta mot udden." — En annan spanior, Hernandez, gifver (år 1651) en liknande beskrifning på detta sätt att klyfva obsidian.
För tillverkning af böss- och eldstålsflintor bearbetas flintan ännu i dag i England.l Nu begagnar man hammare af jern, men erfarenheten har, såsom vi sett, visat, att man härvid äfven kan med framgång använda en vanlig, af böljorna afrundad och slätslipad kiselsten. Man har också både hos oss och i andra länder funnit sådana stenar, hvilka tydligen varit under stenåldern använda såsom knackstenar vid flintans bearbetande.2 För att bereda säkrare fäste för fingrarne knackade man stundom runda skålformiga fördjupningar i stenen (Atl. I).3 En sådan knacksten hittades år 1872 i en gånggrift vid Karleby kyrka i Vestergötland.4 Äfven de af vilda folkslag i senare tider använda knackstenarne hafva någon gång dylika fördjupningar.5
Då man bearbetar ett flintblock, kunna antingen de afslagna spånorna eller den återstående midten vara hufvudsaken. Det förra är händelsen vid tillverkningen af sådana knifvar som fig. (2 och) 67 i Atlas, af pilspetsar (Atl. 59—66), af sådana
1 En utförlig beskrifning å den härvid använda methoden lemnas i Stevens' "Flint chips" (sid. 578) och i Evans' "Stone implements" (sid. 13, 16); jfr "Månadsbladet" 1872, sid. 33. Äfven i Frankrike har flintan intill senaste tid blifvit bearbetad för samma ändamål.
2 Nilsson, "Stenåldern", fig. 100, och 2:a uppl. pl. IX fig. 11 (från Frankrike); Madsen,. "Steenalderen", pl. 3 fig. 8 (funnen i kjökkenmöddingen vid Meilgård); Capellini, "L'eta della pietra nella valle della Vibrata" (Bologna, 1871), pl. 3 fig. 28.
3 Kilsson, "Stenåldern", fig. 95-97; Worsaae, "Nord." Oldsager", fig. 32—-34; Madsen, "Steenalderen", pl. 21 fig. 6-10, fig. 4 (en yxa af hård sandsten utan hål, med fem fördjupningar, som visa att den varit ämnad till knacksten) och fig. 5 (gjord af en i skafthålet afslagen stenyxa); Evans, "Stone implements", fig. 160, 161, 163—165, sid. 214—218; Stevens, "Flint chips", sid. 569 (Irland). Redan i den äldsta stenålderns grottor har man funnit dylika stenar, t. ex. i Dordogne; se "Keliquiae aquitanicae", A pl. XXIII (jfr pl. XIII).
4 "Månadsbladet" 1873, sid. 13.
5 Nilsson, "Stenåldern" (2:a uppl.), pl. V fig. a (från Grönland) och fig. g (Pensylvanien i Nordamerika), jfr sid. 178 och 177 not.
Montelius, Sveriges Forntid.
Fig. 15. Flintkärna med derifrån afslagna och åter ditlagda spånor. 1/2.
Källa: Project Runeberg ·