Sida 68
bruk af dem. De torde emellertid rättare betraktas som sågar.1 Deras egg, isynnerhet när den såsom å Atl. 74 är inböjd, synes nämligen vara föga lämplig för skrapande af skinn, och de skarpa hörnen samt sågtänderna äro dervid mera till hinder än nytta. Äfven om inga tydliga sågtänder finnas, kan ett sådant verktyg med fördel begagnas som såg, och för den åsigten, att dessa flintverktyg användts på nämnda sätt, talar äfven den omständigheten, att, såsom vi i det följande skola visa, den äldre bronsålderns sågar af brons2 synas vara efterbildade efter dem.
Mera sällsynta än de sågar vi nu betraktat äro några med regelbundna, gröfre eller finare, sågtänder i båda3 eggarne försedda flintredskap, hvilkas bestämmelse är svårare att förstå. Ett sådant är afbildadt i Atl. fig. 68; detta är icke afbrutet framtill utan med afsigt knackadt så, att det der bildar en tvär, något inböjd kant. Andra liknande redskap äro spetsiga framtill4 och hafva troligen varit spjutspetsar, försedda med sågtänder för att åstadkomma så mycket mera säkert dödande sår. På samma sätt hafva pilspetsarne ofta sågtandade eggar, stundom äfven de stora flintdolkarne.5
Till borrar användes smala, spetsiga flintskärfvor, och den nötta spetsen å flere sådana vitnar ännu i dag om det sätt, hvarpå de för årtusenden sedan begagnats. Såsom borrar plägar man äfven betrakta sådana nedtill afspetsade, mer eller mindre trekantiga flintredskap som Atl. 9.6 De i stenålderns grafvar funna bernstensperlorna, bennålarna o. dyl. (Atl. 75—90) visa, huru fina hål man kan åstadkomma utan metallborr, och den franske fornforskaren Lartet har verkligen borrat ett hål i en smal bennål med en flintborr, funnen i en af de franska grottorna. Evans berättar äfven, att han både i hjorthorn och trä borrat alldeles runda och släta hål endast med flintskärfvor. "Om hålet fuktas med litet vatten", säger han, "blir man Öfverraskad af att finna, huru lätt arbetet går, och huru litet flintans egg lider, sedan blott dess tunnaste del blifvit afnött."7
1 Jfr Madsen, "Steenalderen", pl. 24; Engelhardt, "Museet for de nordiske Oldsager" (Kbhvn, 1872), sid. 8; Förfs. ''Lifvet i Sverige under hednatiden", sid. 15; och H. Hildebrand, "Statens historiska museum", sid. 14.
2 Atl. 119; Worsaae, "Nord. Oldsager", fig. 158.
3 Någon gång, ehuru ytterst sällan, finner man halfmånformiga flintverktyg med sågtänder utmed båda eggarne; se t. ex. Nilsson, "Stenåldern", fig. 73.
4 Fig. 80 här nedan; Nilsson, "Stenåldern", fig. 77; Worsaae, "Nord. Oldsager", fig. 56; Madsen, "Steenalderen", pl. 37 fig. 30-32.
5 Atl. 65; Madsen, "Steenalderen", pl. 38 fig. 6, 9, 11 och 12, samt pl. 39 fig. 18 20 m.fl. Dolk med sågtänder, se sid. 66 här ofvan.
6 Jfr "Årb. f. nord. Oldk." 1866, sid. 311, och Madsen, "Steenalderen", pl. 23 fig. 29 och 30. I Evans' "Stone implements", sid. 289 och 290, äro några ;'flintborrar"" afbildade, bland hvilka isynnerhet en (fig. 229) utmärker sig för sin finhet.
' Evans, "Stone implements", sid. 288. — Om borrningen af stenyxorna se här ofvan.
Fig. 38. Såg af flinta med träskaft, f. vid Missdorf i Schweiz. 1/2.
Källa: Project Runeberg ·