Sida 86
KAP. III.
Anteckningar rörande grofarbetarnes lefnadsförhållanden.
Det har förut blifvit antydt, att den klass af arbetare, hvilken i Stockholm frestar de hårdaste lefnadsvilkoren, är grofarbetarnes. Dessa arbetare utgöras af sådana, hvilka icke hafva lärt något egentligt yrke, eller ock sådana, hvilka till följd af sin art vanligtvis utesluta möjligheten af en sysselsättning, som året om lämnar en fast inkomst.
Grofarbetaren anses i genomsnitt vara den sämst lottade bland alla sina yrkesbröder. Han är detta dels på grund af själfva arbetets hårda och ansträngande beskaffenhet, dels genom den i allmänhet dåliga aflöningen, dels slutligen därigenom att hans arbetsförtjänst tidtals alldeles plägar upphöra. Inom denna klass är mycket att lära, ifall en gång en fullständig statistik öfver Stockholms — eller Sveriges — arbetarförhållanden skall kunna komma till stånd, och denna klass erbjuder också de största svårigheterna för vinnandet af tillförlitliga uppgifter, emedan allt här är växlande: inkomster, sysselsättning, bostäder och i följd däraf äfven allmänna lefnadsförhålländen.
Den, som är stenhuggare den ena veckan, kan nämligen mycket väl vara gatsopare den nästa; den som före jul förtjänar ända till 20 kr. i veckan, kan efter jul få sin
