Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor

helvete» och den runda platsen vid hagens öfra anda »himmelriket». Hvad ligger närmare till hands för en fantasi än att betrakta leken som en afbild af jordevandringen, kryssande fram mellan helvetets vädor och till himmelriket, ibland pä ett ben, ibland på två; och innan man kommer in i himmelen, skall man hoppa omkring den tre gänger; sedan lägger man stenen på stöfvcltån, tackar för godt sällskap och kastar den ut genom hagen tillbaka hela den långa väg som den arbetat sig fram — ett drag vittnande om stor humor och stor menniskokännedom.

En annan himlavandring, men inom hus, är Jakobs stegf, hvilken företogs i skolan, helst under lektionen. Man gömde nämligen grif-feln i ena handen och sedan skulle kamraten gissa i hvilkendera; gissade man rätt, erhöll man ett streck, hvilket bildade en pinne i stegen. Den som först kom upp, hade vunnit, den som blef efter hängdes in effigie i en för ändamålet från början ritad krok.

Om dessa båda himlafärder ega något sammanhang, återstår att upptäcka; att förneka dem en betydelse, en mening, är för-hastadt.

Att kasta smörgås är en lek som väl få Stockholmsbarn icke öfvat på Kastellhol-mens stränder den tid dessa voro mera tillgängliga än nu. Det är ett klassiskt nöje, är verldsbekant och har förnäma anor.

Grekerna kallade det Epostrakismos.

Engelsmännen nämna det duck and drake, (göra änder och and-rakar) eller också »att flotta.»

I Nordtyskland heter det Butterbemmen werftn (= kasta smörgås).

I Wiirtemberg: Die liebe Fr au er tiisen.

I Nederländerna: Slingherspel, botten opt teater, seilen etc. I Schweiz (Appenzell) heter det Vater und Mutter scklagen, kiisseu. erlösen. Den första bågen kallas-nämligen far, den andra mor, de följande äro barnen. I Österrike: Jungfern machen, Jungfernsprimg niachen, med mycket mera.

Hland lekar i fria luften hafva Hök ock dufva, Jägare och hund samt Dunk sedan forna tider varit de vanligaste och äro allför bekanta att kräfva en beskrifning; men det finnes en omständighet vid dessa, nämligen vid räknandet som gifvit upphof åt en märkvärdig diktart, hvilken ännu saknar namn och om hvars ursprung

Fig. 135- Ty»t liage frän 1700-talet.