Häxeriet och häxeriprocesserna

14 HÄXERIET OCH HÄXERIPROCESSERNA stormar, göra människor och djur ofruktbara, påföra dem sjukdomar eller låta dem tvina bort o. s. v.

Påfallande var, att häxorna syntes ha varit oförmögna att befordra sin egen fördel, ty de voro vanligen fattiga och eländiga.

Man trodde, att häxorna firade en avskyvärd s. k. häxsabbat tillsammans med djävulen på vissa ställen, och dessa mötesplatser voro alltid sådana, som genom traditionen eller på annat sätt betraktades med en viss bävan. De mera bemärkta voro kända för att ha varit offerplatser i hedendomens dagar. Blåkulla var i Sverge det vanliga stället för häxsabbaten. I Tyskland funnos många sådana, och det mest beryktade var högsta toppen på Harzberget, Blocksberget, som blivit vida bekant såsom scenen för häxsabbaten i Goethes Faust. Dennas firande på den s. k. Wealpurgisnatten tarvar en särskild belysning. Den heliga Walpurgis var en västsaxisk prinsessa, som följde sina bröder i 8:de årh. från sitt hem i England för att hjälpa dem att utbreda kristendomen i Tyskland, där hon dog som abbedissa i ett kloster. Från hennes kvarlevor utströmmade, enligt gamla munkberättelser, en undergörande olja — naturligtvis någon vanlig olja, som utgavs komma från helgonet och genom suggestion i vissa fall kurerade sjukdomar hos troende. Walpurgisdyrkan blev vitt spridd ej blott i hela Tyskland, utan ock i Frankrike, Nederländerna och England; kyrkor och kapell helgades åt henne, reliker av henne förevisades och fester anställdes till hennes ära. Då i somliga tyska kalendrar Walpurgisfesten ägde rum 1:sta maj, blev namnet Walpurgis helt tillfälligtvis förbundet med vissa av de mest kända folkvidskepelserna. En av hedendomens största helgdagar hade varit 1:sta maj, då en stor offerfest anställdes och folkets vårförsamling ägde rum; under århundraden ägde den dagen rättskipning rum och tändes majeldar — och härmed fortsättes än i dag även å många ställen i Sverge å »Walborgsmässoafton»