Sida 15
3. Häxsabbaten och Blåkulla. Varulvar
HÄXSABBATEN OCH BLÅKULLA. VARULVAR 15 eller aftonen före 1:sta maj, vårt minne av Walpurgis (Walborg). Då senare de gamla hedniska gudarna blivit fullständigt degraderade till djävlar genom de kristna missionärerna och tron på häxeriet blivit allmän, fick »Walpurgisnatten» en särskild betydelse, enär häxorna troddes då rida på kvastar o. s. v. till häxsabbaten.
Denna firades med gillen, baler och otukt. Häxorna förvandlade sig härvid till vargar, kattor eller andra djur, och i gillena deltog djävulen i skepnad av en svart bock, kring vilken häxorna dansade; till sist kysste de honom under svansen, under det de höllo en tänd fackla i handen. Bocken förtärdes slutligen av eld, och av askan tog envar en del med sig för att begagnas till förgörande av grannens boskap eller att påföra människor sjukdom och död.
Då trollpackan och trollkarlen första gången besökte đ Satan, gav han dem ett förtrollat pulver, och den minsta del därav var nog för att, blandat i en persons föda eller endast kastat på en förbigående, synnerligast jämte utta lande av vissa magiska ord, ögonblickligen framtrolla sjukdom eller död. Trollpulvret bereddes av nyfödda barns lik, synnerligast av hjärtat, eller av människoben och paddans fradga. Även användes trollsalvor, sammansatta av odöpta barns lever och en mängd besynnerliga ämnen jämte giftiga växter.
Dessa salvor voro olika i skilda länder, men man vet, enligt Porta, Cardan m. fl., att de bestodo av belladonna, bolmört, odört, opium, alruna o. a. narkotiska ämnen, som alstra långvariga hallucinationer. Med salvorna smorde sig häxorna, då de skulle begiva sig till »sabbaten», varpå de satte sig gränsle på en kvastkäpp.
De som ville undgå häxeri kunde taga sin tillflykt till besvärjelse medelst magiska ord, som ansågos ha förmåga att utdriva onda andar, och mot de förhäxades anfäktelser av dessa använde teologerna en mängd kyrkliga bruk —
Källa: Project Runeberg ·
